- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
234

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skynda sig få nattkvarter på gästgifvargården, ty här har
kommit mycket resande.”

”Jag följer med sakerna,” inföll Sara, ”skynda förut.
Albert! Vi hitta nog till gästgifvargården.”

Sergeanten gjorde så. Han passerade de långa
arbogagatorna och kom efter en stund fram till gästgifvargården.

”Finns inga, finns inga!” var värdens svar på Alberts
begäran om rum.

”Men jag kommer ifrån ångbåten och måste hafva rum.”

”Ja, om herrn kom ifrån solen eller från själfva
blåkulla, så blef här icke flera rum för det. Här äro baron**
och baron** och baron**, som för sig och familjer redan
upptingat alla rummen. Och i Arboga för öfrigt ... ja, hör
sig om, min bästa herre ... jag tviflar storligen, ty marknaden
i ... hmhm ... har gjort ett fasligt sammanlopp.”

”Nå, jag nöjer mig med blott ett enda rum,” — (jag själf
kan sofva på någon skulle, tänkte han) — ”men snyggt,
vackert. Det kan gärna få vara litet. Var så god, lika mycket
hvad det kostar.”

”Har frun något enstaka rum öfver, Annette?” sade
värden och såg åt sidan in i en sidokammare. ”Det är några
förbannadt vidlyftiga friherrar, som okaperat oss helt och
hållet, vi ha annars lokaler nog; men de höra till ortens
noblesseri, och därför ser herrn ...

”Nej,” svarade Annette, ”finns icke.”

”Men jag måste, ta mig sju tusan, ha ett rum,” sade
sergeanten beslutsamt och gick själf dit in. ”Behöfs blott en
säng. Det är omöjligt att icke sådant skall finnas i ett så
stort, rymligt och vackert hotell som här. Jag har varit i
Arboga förut och vet, att en lång gång utmed gården leder till
tusentals rum härinne.”

”Nånå, bästa herre,” sade en liten kort rulta i mössa,
husets värdinna. ”Gå, Annette, längst bort in i gången och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free