Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtret eller kan göra förtret och stjälpa kärleken men icke
hjälpa honom.”
”Men, Sara, om vi äro goda och förnuftiga människor,
som jag tycker vi äro bägge två, så böra vi väl strax från
början kunna ... och sedan fortfara ... och jag tycker vi
borde icke räkna oss till de olyckliga exempel du anfört?”
”Om vi äro goda och förnuftiga människor, som jag
hoppas vi med Guds hjälp kanske äro ... så, Albert, fordras
det ju icke mer? Vi behöfva ju då intet vidare än utöfva
hvad af godhet och förnuftighet följer emot hvarann och mot
alla andra, så vidt vi sträcka oss. Hvem kan hindra det?
Betänk väl ... om vi nu äro goda och förnuftiga, är icke då
det alira angelägnaste, att vi därmed fortfara och älska
hvarandra? Och det måste vara saken. Då måste synnerligen
allt sådant undvikas, som kan fördärfva, göra en elak, fånig
och dum. Det står alltid till Gud huru en människa fortfar
att vara, och mången kan falla. Men åtminstone böra vi icke
med hvarann tillställa sådant, som en liklig trolighet är uti,
att det kan fylla hjärtat med etter och hjärnan med en
dimmig sky. Det må andra kalla prof, men jag kallar det onda
och okloka företag, som folk icke med rätta borde göra
hvarann. Ty om Gud själf ger någon en plåga, som icke
kan undflys, hon är då att tåligt utstå och är ett prof. Men
människor kunna låta bli usla tillställningar, sådana äro
undvikliga och böra undvikas och äro icke att kalla prof, helst
som de oftast föra till helvetet, dit väl ingen vänlig inrättning
borde vilja draga sina underlydande. Men tänker du icke
som iag, Albert, så har du din fulla frihet med dig, och ...”
”I alla fall,” afbröt sergeanten, ”har du orätt i det.
Sara, att fördärf och olycka finnas i alla hus.”
”I alla?” frågade hon. ”Nej, jag har sett ett eller par
hus, där de lefva bra, rätt bra. Men det kommer visst icke
däraf, att de blifvit hoplästa, hvilket icke annorstädes hjälpt,
utan däraf, att de i själ och hjärta draga öfverens, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
