- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
276

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Albert! icke är det värdt att heta god, ädel eller lycklig, om
man icke är det? Och aldrig är det värdt att till vinnande
af en sak bruka annat, än det man vinner honom med; så
tycker jag. När det fattas mig olja till kitt, icke ställer jag
mig då och läser öfver kritan, utan jag går ut och skaffar
mig olja, som jag blandar i kritan, och det hjälper. Jag
brukar aldrig signerier, Albert; fast flere i Lidköping kasta
saltkorn i ugnen, när de hafva tandvärk, och stöpa bly öfver
sjukt folk och sätta stickor i trän. Och ibland säga de,
att de blifvit friska, som väl kan hända, fast det icke sker
af stickorna, tänker jag. Så, Albert, träffas ock hoplästa,
som äro rätt sedliga och lefva väl: men det kommer icke i
själfva grunden af läsningen.”

”Nå, men så skadar den åtminstone ej.”

”Jojo men. Ty när man en gång har läst öfver tvenne
sådana, som icke duga för hvarann till annat än fördärf och
elände, så vili och påstår man ändå, att de ytterligare skola
vara ihop och bråka sönder hvarandra, bara för den läsningen
skull, som en gång skedde i onödan. Det menar jag
är ganska skadligt. Sålunda är det väl illa gjordt att bruka
böner så, att de icke tjäna, men i de flesta fall ganska rysligt
skada. Ack, min Gud ... och att göra bön, som är så heligt
och ljuft, när det kommer på sitt rätta ställe! Det vet jag
bäst.”

”Älskvärda flicka, när gjorde du bön sist?”

”I Arboga ... Albert.” Hon hviskade detta så tyst, och
det lät nästan som ett min gick före namnet Albert; men hela
uttrycket var för mycket magiskt att kunna fasthållas, ehuru
sekunden däraf var för djupt intagande att i evighet kunna
glömmas. Hon teg. Men hon tillade strax därefter högt: ”Jag
säger det ännu en gång, Albert, tänker icke du som jag, så
har du din fulla frihet med dig och med ditt. Säg då ifrån det,
ty jag ville i det fallet, att du fore i kväll så gärna, eller i
morgon, och icke komme med till Lidköping, ehuru Gud vet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free