- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
290

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däruti, att då denna senare ligger särdeles högt, behärskande
hela staden, och är synlig öfverallt, så står däremot
Lidköpings i ett hörn af sin stad, visserligen så, att hon på
afstånd märkes ... ty hon är likväl en ansenlig byggnad ...
men icke så, att hon genast och öfverallt tar ögat i anspråk.
Hon har icke fått sitt läge utmed själfva Vänern såsom
Mariestads kyrka, men är omgifven af en mycket lummigare,
dunklare, innerligare kyrkogård.

Sara ville desto mindre nalkas tåget, som fruntimmer
aldrig gå med i sådana, och de, som höra till sorgen, visa sig
i synnerhet icke ute och minst på kyrkogården vid det
afgörande tillfället. Men Sara måste till kyrkogården! Var
ändamålet att sänka ned i jorden den älskades stoft, så måste
hennes syn, skärpt så mycket som möjligt, söka följa denna
färd till dess sista märkbara ögonblick.

Hon fann med rörelse, att stadens ringaste präst blifvit
den, som man ombetrott och kallat till utförande af
förrättningen. Kistan gick omhvärfd af de människor, som varit
glasmästaränkans arbetare på verkstaden, och hvilka, sällan
vana att gå i svart, nu syntes dåligt utstyrda i till en stor
del lånade, åtminstone urvuxna kläder. Men allas ansikten
hade, då Sara såg dem träda förbi, burit spår af blekhet,
insjunkenhet. ”Hafva de farit så illa under de tre veckor jag
varit hemifrån?” Nej, det måste betyda sorg eller andakt,
hoppades hon. Kistan befann sig redan långt inne på kyrkogården,
då dottern med vacklande steg äfven försökte att våga
sig ditin.

Hon blickade rundt omkring därinne. Ingen människohop
fanns samlad, i hvilken hon kunde blanda sig för att
på detta sätt våga nalkas närmare till den uppkastade
jordhög, hvarpå hennes stirrande ögon stodo. Hon drog sig
således afsides bort till en hög grafsten under ett träd. Bakom
den skymd själf, kunde hon ändå få åse sin mors sista ...
enda ... heder. En matt ringning börjades med kyrkans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free