- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
234

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dag; det var då på modet att heta Berta och Emma och
Dora och Imogéne, det var då de många Lottorna florerade.
Därefter kom det, som man vet, ett ryck att efter en hög
person heta Josefin; hvarannan värdshusflicka kallade sig
genast Josefin. Men entusiasmen var förgänglig; och så
kom i en lycklig stund den franska nyromantiska skolan
med sina romanhjältinnor, för att ge klaven till någonting
nytt och pikant. Ni kan tro, att Victor Hugo och Eugéne
Sue stå en smula högt hos tärnorna på Stockholms
ut-värdshus!

Man påstår, jag vill icke precis afgöra med hur mycken
rätt, att värdshusflickorna i allmänhet äro en smula näbbiga.
Obestridligt är. att deras repliker ofta smaka af en viss sälta,
hvilken är af så mycket mera stickande effekt, som man icke
väntat sig den från ett sådant håll. men detta är endast en
naturlig fallenhet, hvarmed icke är så illa menadt, som det
kanske låter. Den rätta och äkta sorten värdshusflickor äro
outtömliga på dylikt naivt moqueri, och de ha ett eget
tungomål af korta kärnspråk, hvari detsamma uttalar sig hvarje
timma och stund. Ni har till exempel suttit och väntat en
fjärdedels timma på en fattig kotlett:

”Hör på, jungfru lilla! hur går det med kotletten? . . .
Skall man sitta och vänta en dag?”

”Hvaba? Mår herrn inte väl? Jag kan då icke hinna
med hela världen på en gång!”

”Se så! var nu snäll och kom ihåg mig!... Vi äro
ju ändå gamla vänner, inte sant?”

”Sällan! . . . Bättre kan man ha!” Och den sköna
försvinner, utan att taga vidare notis om er och er begäran.

”Nå, jag kan tro, det är den där herr löjtnanten, som
promenerar ute i förstugan, och som man skall prata med
en halftimme, hvarenda gång man går ut i köket!..."
mumlar ni förtretad mellan tänderna. Men flickan har goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free