- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
264

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN FÖRSTA KONDITION.

Det var den 12 januari år 18—. Året må vara onämndt,
ty det är så vanligen med märkvärdiga händelser, att man vet
dagen, men icke året. Således var det den 12 januari för
många år sedan en glad ungdom, nämligen jag själf,
sittande grensle på en kappsäck, åkte vägen fram till Träskälla
herregård. Det hade varit en svår resa. Hvar och en, som
är något van vid ”komfort”, isas af fasa då jag nödgas omtala,
att jag endast hade en tunn kappa, icke några bottforer, ej
en gång galoscher, att jag åkte än på släda, än på kärra,
att jag vältade några gånger på vägen och fick ligga i oeldadt
rum, ty att några vedpinnar till min heder sattes in i
kakelugnen och där pepo, till dess jag somnade, anser jag icke
alls böra räknas som värme.

Om femtio år härefter, då man sitter i en
järnvägsvagn och far med pilens hastighet åstad, då man hvarannan
kvart träffar en restauration,- där man åker in i
förstugan och där i skänkrummet bordet står dukadt med alla
möjliga rara saker, då kan man ej föreställa sig, huru
man färdades i min ungdom. Men allt det för inbillningen
härliga, som ligger i begreppet om afstånd, försvinner också.
Det var något att komma ut på landet, då det skedde först
med uppoffringar af tid och möda! Man beredde sig till en
dylik resa som till ett äfventyr, inbillningskraften hade fritt
spelrum, ty en dylik resa aflopp aldrig utan händelser, och
då man kom till ort och ställe, huru välkommen var ej den
fjärran gästen, som hade rest hela trettio milen — trettio
mil, det var ett afstånd!

Allt det där försvinner med de hastigare och bekvämare
kommunikationerna — man blir snart icke i stånd att bli ett
föremål för uppmärksamhet och omvårdnad, om man icke
minst kommer från Hobart Town, Nova Zembla eller

Nukahiva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free