- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
63

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Ur Medusas Hufvud

traktar jag hennes gestalt, som böjer sig under sången. Jag
tycker, att vi redan äro två gamla, att vi nått den dröm,
hvilken Mary en gång hviskade till mig som den högsta lycka:
att få åldras tillsammans. Jag tycker, att lifvet omärkligt fört
oss årtionden fram, och öfver hvad som skilde oss åt för
endast några månader sedan hvilar den djupa glömskan.

Men som jag sitter så och betraktar henne, slutar hon
sången, vänder sig om och frågar:

"Hvarför ser du på mig?”

"Hur vet du, att jag sett på dig?”

"Jag kände det,” svarar hon.

Jag sluter ögonen och ryser af lycka, vid tanken på att
jag äger henne så helt, att min tanke, utan att veta det, fångar
hennes. Och jag undrar, om hon eller jag skall draga den
andra med sig i döden.

XXII.

Den ] januari 1892.

Jag vet nu att det måste ske. En skall dö, på det att
många måga lefva, och jag kan ej lämna åt min hustru en
dåre att sköta. Jag vill ej se hennes ansikte förvridas af afsky,
när hon vänder det emot mitt. Jag härdar icke heller ut med
att känna mig själf förnedras till andras medömkan. Jag vet
alltsedan nyårsnatten, att vanvettet skall omhölja mig, om jag
ej själf griper mitt eget ödes roder och handlar. Jag trodde
förr, att jag icke kunde. Nu vet jag, att jag kan.

Heliga nfårsnatt, som ringer nya förhoppningar in öfver
människors barn. Heliga tolfslag i natten, som begrafver det
förgångnas sorg, grämelse, missräkning och förtviflan. Alltid
har jag setat vaken, när detta klockslag föll, för att få lefva
med den stund, då det gamla året dör. Jag har setat i vänners
rund, då vi tysta och med glasen i hand rest oss från våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free