- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
215

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan stod och höll honom i tygeln, medan han väntade på
tåget. Ett par hemmansägare från trakten, som också voro
nere vid tåget, hade försökt inleda ett samtal med honom,
men funnit honom alldeles otillgänglig. Nu kom
stationsinspektoren ut med sin flagga hoprullad i handen och
närmade sig honom. De voro gamla bekanta, hade druckit
mången toddy och spelat många partier kort tillsammans.

”Se god afton, Ek, är du här?”

”Ja, som du ser,” svarade Ek buttert.

”Väntar du kanske främmande?”

Ek gaf honom en bister blick. Nu skulle det naturligtvis
bli ett undrande och ett skvaller och en nyfikenhet! Nå, han
var icke rädd för det, det var så godt att låta dem få veta
det med detsamma, så att de icke skulle kunna tro, att han
skämdes för hvad han gjort.

”Jag väntar min dotter!” sade han.

Inspektoren blef så förvånad, att han ofrivilligt gaf till
en lång hvissling,

”Än sen!” utbrast Ek häftigt. ”Hvad är det för
märkvärdigt i det, att du behöfver hvissla?”

”Nej, nej, ingenting alls, jag undrade bara!” svarade
inspektoren undfallande.

”Hvad undrade du?” frågade Ek och spände ögonen i
honom.

”Ingenting alls!” svarade inspektoren ännu mera
undfallande, och då i detsamma lokomotivets ånghvissla hördes
på afstånd, skyndade han ned på träbron, glad öfver att
nödgas afbryta samtalet.

Ek såg förgrymmad efter honom, men då nu tågets
rasslande hastigt närmade sig, fick han annat att tänka på.
Alltsedan han fått hennes bref, hade han gått i en orolig
väntan, och nu blef rörelsen honom öfvermäktig; men den
yttrade sig egentligen som rädsla, han tyckte att han fruktade
detta möte, så att han helst skulle satt sig upp i trillan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free