Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERAKLES
sin bänk och tänkte icke på att flytta den, hur het höstsolen
än sken in genom ljusöppningen i taket.
En gång, när hon satt där bland spinnerskorna som
vanligt, tyckte hon sig oväntadt höra några aflägsna och
sorgsna toner från Forkys’ giga. De andra märkte ingenting
och hon gick genast till sitt rum.
Nedanför den lilla fyrkantiga fönstergluggen upprann
en källa, som fyra silfverpopplar så ymnigt beströdde med
sina löf, att hon knappast kunde skiljas från marken. Nästan
dold under de himmelssträfvande popplarna och med
rötterna halft begrafna i vattnet stod vid källan en ihålig
ekstam, plundrad af vinterstormarna på krona och grenar och
invändigt hvit af mögel och mossa. Tordyflar och humlor
förde ett surrande lif på den spruckna barken och göktitorna
hackade efter myror. Där inne i den skuggmörka
trädstammen satt Forkys på vallherdarnas jordbänk som en solbrun
och luden skogsgud i sitt vilda tempel.
Hans långa ansikte med den nedklämda bocknäsan var
lidande och föreföll ännu smalare än annars. Hvar ton från
hans munspel berättade, att denna gången hade han kommit
ihåg Deianeiras befallning och att bittra ord sutto honom i
strupen.
Hon bröt sönder det sirliga trägallret för att kunna
sticka ut hufvudet, och när han hörde henne, höll han upp
att spela och halfhviskade:
”Befall mig att tiga, Deianeira. Eller låt mig tala om
de kloka giftormarna i skogen, som det var mig omöjligt
att tämja. Men jag ser på ryckningarna kring din mun att
du längtar efter din egen ofärd. Så vill jag då säga dig,
att Herakles, din herre, har gått från seger till seger och
rest altaren på alla berg. 1 Olivernas dal, där Artemis
bedragit folket med falska löften om god jakt, förstörde han
gudinnans tempel och lät stenlägga vägen med
marmorflisorna. Hennes gördelbuckla gömde han åt dig. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
