Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle tänkte inte på att röra sig. Han hade
af-gifvit ett löfte att bedja stillastående med uppsträckta händer
hela dagen för att på detta sätt tvinga Vår Herre till
bönhörelse. Ju mera utmattad hans kropp blef, dess lifligare
syner fyllde hans hjärna. Han såg städernas murar störta
och människoboningarna rämna. Skriande, skräckslagna
människohopar rusade förbi honom, och efter dem jagade
hämndens och förödelsens änglar, höga gestalter med stränga,
sköna anleten, bärande silfverrustningar, ridande svarta
hästar och svängande gissel, flätade af hvita blixtar.
De små ärlorna byggde och timrade flitigt hela dagen,
och arbetet gjorde stora framsteg. På denna tufviga hed
med dess styfva starr och vid denna flod med dess vass
och säf var det ingen brist på byggnadsämnen. De hade
hvarken tid till middagsrast eller aftonvardshvila. Glödande
af ifver och nöje, foro de från och till, och innan kvällen
kom, voro de nära nog uppe vid takåsen.
Men innan kvällen kom, hade eremiten råkat att alltmer
fästa ögonen på dem. Han följde dem på deras färd, han
grälade på dem, då de buro sig dumt åt, han harmades, då
vinden gjorde dem skada, och tålde minst af allt, att de inte
arbetade.
Så sjönk solen, och fåglarna gingo till hvila på sina
kända sofplatser inne bland vassen.
Den, som om kvällen går öfver heden, må böja sig
ned, så att hans ögon komma i jämnhöjd med tufvorna, och
han skall få se en underlig syn afteckna sig emot den ljusa
västern. Ugglor med stora, runda vingar jaga öfver fältet,
osynliga för den, som står upprätt. Huggormar ringla fram där
smidiga, snabba, med smala hufvuden upplyftade på
svan-likt krökta halsar. Stora paddor krypa trögt framåt, harar
och sorkar fly för rofdjuren, och räfven tar språng efter en
läderlapp, som jagar myggor öfver floden. Det är, som
om hvarje tufva hade fått lif. Men under allt detta sofva små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
