Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, som man gör — så kom hon. Visa mig nu, att hon
är död; jag tror er inte. Det var just här jag såg henne
sist. Jag stod så här, och hon tog afsked och skrattade
och räckte hand och hur är det då möjligt...? Jag vill
se händerna, jag vill se händerna — öppna kistan, säger jag,
eller jag gör det själf, och jag lägger mig bredvid henne.”
De förstodo honom ändtligen och förskräcktes och
darrade och fasade för den döda. Men bakom honom hadc
kretsen slutit sig ännu trängre och funnit ord: ”Låt honom
få sin vilja fram, han blir från sina sinnen annars.”
De iydde. De stego upp, ännu darrande, drogo undan
presenningen och vredo på de halft insatta skrufvarna. Han
stod upprätt och vaggade af och an för att döfva sitt inre
skrik. Hans ögon riktades orörliga mot den ända af kistan,
där hufvudet måste vara. Så lyfte de af locket.
I det sparsamma, kalla och gråa ljuset i hörnei var hon
dubbelt kall och blek, det smalnade och afmagrade ansiktet
tycktes spädt och litet, men fick en hemsk och stor skönhet
genom munnens smärtfyllda ro och de insjunkna ögonens
öfvervunna lidande. Men hemskast var händernas hvila
mot hvarann.
Jansson hade tänkt, att han skulle röra vid dem, gripa
fatt om dem, kyssa dem, hviska emot dem och värma dem;
nu tordes han ej ens se på dem. I stället förde han sina
egna tillhopa på samma sätt och vred dem som i religiös
hänförelse och i plågor. På samma gång han kände nuet
närmare och verkligare än någonsin, var hans medvetande
äfven långt borta, flera år tillbaka i tiden, då han höll på att
bli ”väckt”. I ett trångt rum, som nu, med mångas andedrag
flämtande mot hörseln och många blickar stirrande mot
samma punkt och vingade tröga tankar och köld och fukt
utanför. Han visste icke, om det var orden från då som
åter stego upp mot hans läppar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
