Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrikit och gjort, och vid Heddas berättelse kom hon ur
räkning.
Men då den brunskäggyfvige Ontrus såg sig allena,
glömde han kärleken strax och slöt med de luftiga sprången.
Sedlarna sökte han åter, med darrande händer af andakt,
kysste med tjusning enhvar, väl tusende gånger förut kysst,
stack dem i taskan, stack, ljuftgrinande, denna omsider
rund som förut i sin barm, och gick tillbaka i stugan.
Kärlekens kval bortdansade där den sköne Tobias,
knappast mäktig att svänga sig mer för det svindlande hufvet.
Blandande löje med gråt och klagosånger med fröjdrop,
höll han sig ton till de språng, han på sviktande fötter
försökte,
tills omsider af hufvud och ben besviken han kullföll,
lämnande hjärtats sår i sömnens händer att läkas.
Sådan syntes han nu, då den brunskäggyfvige Ontrus
kom från sin friarefärd, och gnolande trädde i stugan.
Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne. Till bordet
gick han, och såg med bedröfvelse ned i stäfvan, som tom var.
Denna sände han ut med en skäggig broder, att fyllas.
Därpå såg han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten
bringa i ro, att han ej, där på golfvet han hvilade utsträckt,
skulle för fotterna ligga och hindra hans dans och de andras.
Lämpligast tyckte han då, för den somnade brodern till läger,
bädden af halm vid muren, med hufvudkudde af rörtofs,
där att hvila sin tröttade kropp den gamla Rebecka
lagt sig neder i frid, med den spräckliga katten vid sidan.
Dit framsläpade Ontrus den ölbetungade brodern,
leende glad då han såg hur innerligt djupt han i sömn var,
föll på sitt knä och skakade sakta den åldrigas skuldra:
maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka, han sade,
närmare muren, och drif den kurrande katten ur famnen,
att du i stället må få en blomstrande gosse bredvid dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
