Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Björneborgarenas marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNEBORGARENAS MARSCH.
Söner af ett folk, som blödt
på Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lutzens
kullar!
Än har Finlands kraft ej dött,
än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt.
Bort, bort hvila, rast och fred!
En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar;
framåt, framåt led vid led!
På tappre män se tappre fäders andar ned.
Ädlaste mål
oss lyser på vår bana;
skarpt är vårt stål
och blöda är vår vana.
Alla, alla käckt framåt!
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
Lys högt, du segersälla fana,
sliten af strider sen en grånad forntids dar,
fram, fram vårt ädla, härjade standar!
Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar.
Aldrig skall vår fosterjord
af våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas,
aldrig ljuda skall det ord,
att Finlands folk forrådt sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas.
Falla, sköna krigarlott,
blif vår sen för en seger än vi kämpa fått.
Vapen i hand
och käckt vår ovän nära!
Dö för vårt land
är lefva för vår ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
