Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - En natt - Vid H. G. Porthans minnesfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”O du, som leder genom dödens dal
den trötte vandrarn till din ljusa sal,
haf tack! — ej hvilar han i mörka grafven;
han hvilar ej uti den mörka grafven,
o nej, han hvilar vid di tt hulda bröst,
han hör, som jag, din röst.”
Han gick, han lefde liksom förr och bar
sin börda under lifvets långa dar,
och ingen människa förnam hans klagan.
Och ingen människa förnam hans klagan,
men i hans hjärta bodde, ljus och klar,
den dyra bilden kvar.
* * *
VID H. G. PORTHANS MINNESFEST,
DEN 9 NOV. 1839.
En skål till ]. L. Runeberg.
Som solen sjunker hän i hafvets blåa djup,
och aftonrodnan rinner opp och breder ut
sitt gyllne täcke öfver dess fördolda bädd,
men dock af solens glans är själf ett återsken,
som lofvar lysande en härlig morgondag;
så, bröder, har den ädle äfven sjunkit hän,
hvars minne här vi firat gladt och kastat ner
en blomma på hans längesedan gömda stoft.
Men af hans rika ande ilar än en fläkt
igenom våra bröst och väcker vänligt opp
de gryende förhoppningar, som slumra där.
Hans håg för fosterlandet brann; med mäktig hand
han lyfte slöjan upp, som höljt dess flydda dar,
ur mörkret manande dess dunkla minnen fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
