- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
198

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag börjar i sanning att förstå och värdera Byron mer
än förr. Ett visst förakt för det tvåbenta hundsläkte, som
kallas människor, är hvarken så omänskligt eller så opoetiskt
som jag fordom tänkt. Individuellt betraktadt är det —
exceptionerna, som rädda människosläktet i min opinion.
Pluraliteten måste jag ge till spillo. Dessutom — hvad är
svårmodighet? En skugga i själen; men skuggan förjagas
därigenom, att vi flinta eld, så godt vi kunna, och tända ljus,
till dess att solen går upp — ur grafven. Jag har på någon
tid arbetat mycket, ehuru mest blott i biskopssaker, dem jag
dock ej tror mig böra behandla alldeles så mekaniskt som
vanligt. Själen har sin dysenteri liksom kroppen: rörelse
hjälper bägge.––-

Till C. G. v. BRINKMAN.

Lund d. 29 dec. 1825.

— Ack, det gamla året! Hvad jag därunder lidit vet
ingen, om icke till äfventyrs protokollisten ofvan skyarna.
Men jag är det året förbunden. Det har varit mörkare,
men också allvarligare än alla de andra tillsammantagna.
Jag har, ehuru i sanning på min egen bekostnad, lärt att
känna, hvad ett människohjärta kan tåla utan att brista,
och hvad kraft Gud nedlagt under vänstra bröstvårtan på
en man. Som sagdt är, jag är året förbunden; ty det har
gjort mig rik på hvad som är den mänskliga vishetens, den
mänskliga själfständighetens egentliga stående fond och
grundstycke — nämligen ett välbeställdt, djupt inrotadt
människoförakt, naturligtvis med några få undantag för en och annan
individ. Jag hoppas att med afkastningen af en sådan fastighet
kunna bestrida alla mitt hjärtas utgifter för framtiden och
ändå årligen ha en vacker summa öfver. Endast i dikten vill
jag vara som förr, ett lättrördt, lättroget barn, som drömmer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free