Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur TOLV SKISSER.
"MIG LUEAK HAN INTE”...
Det skulle bli bjudning hos de nygifta.
Hittills hade de bara haft några små enkla middagar för
intimare bekanta, men nu började de allt livligare känna sin
oavvisliga förpliktelse att ställa till en större släkt- och
vänsupé. Och slutligen blev dagen bestämd.
Herr grosshandlaren satte sig själv ned och skrev
bjud-ningskorten. Men just som han skrivit ”fru Amalia
Åkerblom” på ett av kuverten och tänkte sätta frimärke på,
hejdades han av sin fru.
”Vet du, Rudolf, det ser bestämt vänligare och
anspråkslösare ut, om någon av oss själva går upp och säger till henne.”
Ja-a, det fick hon rätt i. Änkefru Åkerblom var mostei
till unga frun, och man kom överens om, att det skulle taga
sig bäst ut, om de närmaste släktingarna underrättades mera
privat. Man delade bjudningsvisiterna så, att frun fick de
flesta på sin lott och herrn bara ett par, som han kunde göra
på sin promenad till kontoret. Däribland var den hos moster
Amalia.
Men när saken var uppgjord, satt lilla frun tankfull och
tog ett djupt andetag.
”Suckar du, lilla Cissi?” sade den ömme äkta mannen
och strök henne om kinden. Han trodde hon var bekymrad
för allt bråk och bestyr som förestod.
”Ja, jag tänker på moster Amalia,” sade hon. ”Nu skall
hon väl komma barhalsad och i stor toalett igen och kluta ut
Ebba som en papegoja. Jag riktigt skäms inför dina släktingar.”
Moster Amalia hade den lilla svagheten att vara förtjust
i stor toalett. Då hon var ung, hade hon väckt uppseende
för sin vackra hals och sina välformade armar, och fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
