- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
216

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Fahlman

tusentals år, längre tillbaka än böckerna gå, ha varit sina
egna, skyddade genom provinsens stora gränsskogar mot alla
slags både världsliga och andliga patroner, liksom mot
rasuppblandning, och till nyare tid tämligen fria även mot den ej
så uråldriga svenska helstatsmakten.

Åbergson lurar dem liksom hans konkurrenter göra, men
hos Åbergson går det i alla fall till på ett annat sätt och allt
som upptäcks blir för övrigt med stor gemytlighet rättat.

Åbergsons väldiga gårdsplan, hans över ett tunnland vida
borggård mellan boningshuset, magasinet och stallarna, är en
av provinsens ur affärssynpunkt viktigaste samlingsplatser.
Bönderna köra in dit för sina flesta affärsbehov: spannmål
och foder i köp och salu, hästaffärer varom mera nedan,
speceri-och diverse. Och inom diverset kan numera sedan många år
skiljas på det vanliga, lilla diverset som är lokaliserat inom
handelsboden, och det stora diverset som omfattar
bankir-affärer och bankaffärer.

Stora diverset är stort från kapitalsynpunkt, men är
egentligen ej anlagt på nämnvärd vinst. Största
inkomstartikeln är spannmål, numera. Därnäst är lilla diverset störst.
Dit hör en artikel, fisken, i och för sig knappt värd att
nämnas i detta sammanhang, men ändå: fisken är den historiska,
äldsta artikeln som fordom ga v Åbergson hans ännu bibehållna
titel Fiskhandlare då han vid 32 år övertog sin företrädares
stärbhus och gifte sig med hans enda dotter.

Nu kunde Hr Åbergson lika gärna föra titeln
Fordringsägare, ty större delen av hans förmögenhet ligger hos
bönderna i smålån mot god inteckningssäkerhet och måttlig
ränta. Varje låntagare är samtidigt hans avgiftsfria
ortsom-bud i hemorten och föser till honom de vankelmodiga och
tveksamma och styrker deras sinnen så att de förbliva hos
honom.

Åbergson åker också sina Eriksgator i provinsen, en gång
om året då vintervägarna göra skjutshållen kortare. Det är
en social prickning att då uteslutas från hans stora notvarp
på gästgivargården där han vart år har nya kärnfulla talesätt,
kraftextrakt ur provinsens hårda skämtlynne, talesätt som
fortleva i socknen ända tills de om ett år avlösas av hans allra

m

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free