Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Släck på dirken, era krabbsaltare! Äx ni ute och seglar
med morsans särk, vad, snorgärsar!
Nu var det så, att Georg hade släckt, men då hade
Fabian skällt honom för landkrabba och befallt Erik att hala
an igen.
Dagen därpå lågo de för medvind i ett smalt sund och då
skrek Georg:
— Akta dig för gippen, Fabian, bortom talludden får du
annan vind!
Men Fabian trummade i däck och spottade i lovart så
det stänkte på Georg och gav fan.
Nå, så kom gippen, och Erik fick bommen i huvut, så
han låg nere på durken och stönade, och strax efter så stodo
de på grund i leran och kunde inte få loss båten, förrn en
bogserare kom och gav ett ryck.
Nästa dag så skrapade de i ett stengrund, så kaffet rann
över i pannan och skållade knät på den stackars Erik, som
snart inte hade en hel fläck. Men Fabian bara skällde för att
han spillde ut kaffet.
Efter den betan var det som Georg vaknat ur en dröm.
Och han tog strax på allvar i med att lära sig navigeiing.
Han satt nere i ruffen med laxhandlarns handböcker för
seglare, och snart visste han på pricken, hur flaggan hissas, hur
seglen ska.stå och hur högt man får hålla på kryssen. Ingen
kunde kugga honom på kompassrosen och prickar och
stångmärken och sånt, och signalerna kunde han och regler för
undvikande av ombordläggning och sjökortets alla förkortningar.
Så praktiserade han i hemlighet och lärde sig hitta på
sjökortet, och han tog pejling och för- och aktermäike och lärde
sig att hålla två uddar överens.
Men när han så var färdig, och det gällde att använda
all denna kunskap, då var det något som gav efter och brast
hos honom. Han såg Fabians alla felgrepp, men orkade inte
längre åtvarna i godo utan framgång och var alltför beskedlig
att göra myteri. Därför kröp han ner i ruffen och led i tysthet,
dock i hemlig förvissning, att hans tid skulle komma . ..
Georg genomgick i tankarna allt detta, där han nu satt
lutad mot en brödlåda nere i Vindrosens ruff, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
