Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han böljade så småningom få klart för sig, att en
människa kan vara rik och lycklig i sitt innersta mitt i all yttre
fattigdom. En blek rikedom att se på — men vad kan andra
se av sådant! Det var ändå en förunderligt stilla och vacker
värld, som nu öppnade sig för Elias och Maria, en värld av
tungelljus och vivangsdoft, den syntes kanske bara i deras
allvarligt leende ögon och öppnade väl hela sin rikedom endast
på de innersta djupen i deras egna hjärtan — men där levde
en barnaglädje, som lilla mor Maj gav de vackraste
drömmars namn. Det fanns en särskild, den kom ibland, av ingen
anledning alls. Man bara vaknade om morgonen och var glad,
blodet var varmare, det kändes som honung i hjärtat, och
allting strålade och lyste för ögonen vart man såg, himmelen
var vidöppen och man kunde höra de skönaste hymner klinga
oändligt fjärran. Det var den heliga dagen, sade Maria. Den
kom plötsligt mitt ibland alla andra dagar som en lysande
strimma av solguld.
Det var barnen, som hittade på att kalla henne mor Maj.
Så fort Ester kunde tala, lärde hon både bror Simon och far
Elias, att mor egentligen hette så. Simon trodde först, att
det bara var sådant som hon hittat på, men Ester svarade
med stort och lillgammalt allvar, att mor bara kallades Maria,
men i själva verket hette hon Maj kom och dansa med dockan
— för de sa dom, förklarade hon. Därav kunde Simon förstå,
att systern hade talat med några som visste det, och med det
beskedet lät han sig nöja, själv vågade han inte följa djupare
in i fantasien, han stod utanför och hörde förundrad vad hon
ibland berättade om människor och djur som hon talat med,
där han ingenting alls kunde se — ensam gled hennes
barnasjäl i svingande dans ut över okända djup, fadern blev
bekymrad ibland, men modern visste, att det var som det skulle
vara, mellan henne och dottern fanns en hemlighet, som de
aldrig tänkte på att förklara, deras ögon möttes ibland i ett
gemensamt leende, som ingen annan kunde förstå.
Det var bara när Elias var ensam med sin hustru som
han kunde komma sig för med skygga försök att upprepa
barnens smeknamn — det behövdes för resten knappast alls
några ord mellan dem, sedan de levat sig innerligt tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
