Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda förstodo på samma sätt den jordens dröm de
gemensamt drömde och den översinnliga tro, som välvde sig ljus
och utan tungsint grubbel över dem båda.
Och ändå kom den yttre världen allt närmare in på dem.
Det bolag, som ägde gruvan och den nybyggda
Velams-hyttan, hade några kilometer norr om Hasselbotten börjat
driva en ny gruva, där skulle finnas bottenlöst med järn, och
kring det nya Järnberget växte hastigt en hel liten stad av
baracker, skjul och villor, det gick med amerikansk fart.
Där Elias stod i sin smedja, såg han genom den öppna
dörren ut över gruvbäcken vid Hasselbotten precis samma
bilder, som mött honom när han kom dit som pojke. Från
maskinrummet löpte spelet ner till laven, det knarrade i gamla virket
och linorna löpte sin eviga gång, malmkärrorna tippades med
rammel och knall vid malmhoparna, mer syntes inte av det
arbete, som bedrevs av många hundra man på vida djup
under jorden. Allt var sig likt år från år, antingen
sommarsolen gassade över hårdbrända backen mellan de små, låga
rödmålade byggnaderna eller plöjda arbetsvägar löpte genom
vita vinterdrivor. I en trång krets kring verket stod skogen
högburen med sin skymning och sitt evigt tungsinta sus.
Men plötsligt blev där annat liv. På vägen, som löpte
förbi Hasselbotten till Järnberget, strömmade fram en mängd
av nya människor, små gråa, böjda arbetare i massor, unga
ingenjör spojkar, det skulle väl bli folk av dem också någon
gång när den värsta lärdomen gått över, en och annan styvare
herrekarl kunde också skymta fram i den där strömmen.
Bland allt småfolket lyste de stora med kallt glitter, bäst
att inte ha något att göra med sådant, dom ä herrskap te
knä, sen tar baken ve, å den ena sidan ä inte en bit bättre
än den andra.
Hela Bergslagen ligger på, kunde man ännu säga när det
blev bråttom, och nu gick det med fart. Det blev en massa
nya saker för Elias att fundera på.
Frälsningsarmén, som höll till vid Järnberget, blev han
snart färdig med, där var för mycket buller, ett alltför oblygt
skrikande upp till vår Herre, han gick därifrån liksom han
vänt sig bort från de andra frikyrkoförsamlingarna med deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
