- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
382

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en stor omärklig hand . .. Bara en gammal gumma i bahytt
och hakband uttryckte sitt tvivel om att prinsessor verkligen
kommo om ljusan dag, och när folk samlats och väntade
dem. ..

Bron flög upp i en grann halvcirkel, den vita postbåten
flög igenom. Då fick Amanda en sådan hjärtklappning, att
hon måste blåsa litet och knäppa upp kappan ...

.. . Hurr-a-a ...!

Det kom trevande längst bortifrån, svällde ut, blev
starkare ...

En liten näsduk började ivrigt vifta ... — Se, prinsen
svarar med mössan...! Vartåt? Där...! Alldeles invid
hytten .. .! Hurr-a-a-a-a —

— Blå klänning . . . blå hatt.. . håret i en kavel om
huvudet, precis som på kortet... — Amanda fick blodet ända
neri fotterna ... Det var som om prinsessan klätt sig så
enkom för hennes skull.

— Nu gåve jag mycket för att veta vad prinsen tänker,
sade hon för sig själv, då prinsessan gick emot honom med
handen utsträckt. Undra om han kysser henne ... ? — Hon
sträckte sig på tå för att riktigt få se hur det skulle ta sig
ut, när en prins och en prinsessa kysstes ... Nej, han kysste
henne inte, de bara logo mot varann ett tag. Men alla fyra
officerarna gjorde tvärbockning, kysste på hand och flögo upp
igen, som om de bränt sig . ..

Nu steg borgmästarinnan fram, gled i en nigning tätt
intill marken. Amanda måste ofrivilligt niga med... Så
flickan med blommorna, och hennes ögon kröpo långt under
prinsessans fötter ... Ett par herrar med speglar till hjässor
läto dessa blänka länge och ödmjukt...

Prinsessan tog alla blommor, doppade ansiktet i dem ett
långt tag: tack, tack... — Så gingo prinsen och hon efter
den utlagda mattan.

Amanda trängde sig fram med näsduken i hand. När
prinsessan strök förbi, viftade hon, så att näsduken blev en
smällande piska ... Hon viftade långt sedan prinsparet
försvunnit från stora balkongen ...

— Tänk i alla fall! — Hon stoppade näsduken i fickan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free