Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— — - — ––––––––––––––––— — — • • •
Vitalis Nokström
under vars glänsande yta blott döljer sig en stinkande
köttslig-bet, ej heller endast en lustgård mellan vändkretsarna, där
fantasien trampar på ormar och skorpioner, då den vandrar
fram mellan palmer och pisanger, han är ingen blott
överströmning av naturens ymnighetshorn, utan framtidens
historieforskare skola inordna hans namn bland tecknen, som bådade
den nya moraliska æran. Men visserligen har han skäl till vad
han (i ”Antichrist”) säger: ”Erst das Ubermorgen gehört mir.”
Ty ”länge måste den hänga som svårt oväder vid berget, som
en gång skall tända framtidens ljus”. De filiströsa rättänkarna,
hos vilka utvecklingstanken ännu blott är upptagen som
bild-ningssirat, men icke som blodelement, se kanske i den sjuke
tyske tänkaren mest blott ett märkvärdigt patologiskt fenomen,
i de anarkistiska huvudena spökar han såsom det ”röda skenet”,
som visar, att den brand redan är tänd, där de
”konventionella” moraliska värdena enligt deras tro skola förtäras, men
för andra betyder han ett titthål in i framtidens land.
Det sorgliga är blott, att han själv gjort det så svårt för oss att
se vilken han var, vilket väl mest beror, icke på hans
intellektuella rörlighet, driven ända till ledlöshet, hans vilda
överspändhet, som icke medger systematiskt arbete och hans
oövervinneliga drift att skymma undan tankelinjerna med
diktar-fantasiens snirklar och rosetter, utan därpå, att han nog för
sig själv i mycket var en annan än den han verkligen
var och därför själv i många stycken är sin sämste tolk. (För
övrigt erkänner Zarathustra-Nietzsche själv, att ”de nya
tavlorna blott äro halvskrivna”.) För den lugna och djupa
granskningen skall han dock snarare stå såsom den moderne stoikern
än sofisten, i det han under övermänniskans bild för den
slappa moderna europeiska genomsnittshjorden söker
framställa ”den vises ideal”. Nietzsche tror sig lägga ett bärigare
moraliskt fundament än det, varpå vi nu bygga, i det att han
vidgar lydnadskänslan till maktkänsla (”vilja till makt”)
och fattar pliktbuden såsom den enskildes intressen för
makt-utveckling. Detta med avseende på sedlighetens och kulturens
källa. Med avseende på dess mål ledes han av en intensiv
förnimmelse av det strängt kristna idealets outhärdliga
begränsning (asketism) och av det humant-ci vilisa tor iskas ohjälp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
