- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
238

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så genomvåta, att jag icke kunde få dem på mig, och jag
gick därför barfota.

Klockan 9 stack en ytterst häftig västlig storm upp,
sopande moln av stoft och sand utmed den jämna bädden
och förmörkande solen, så att jag icke i ringaste mån kunde
beklaga mig över värmen. Men det tjocka töcknet stängde
utsikten åt alla håll, och varken till höger eller vänster kunde
jag skönja skogen.

Sedan jag gått tre timmar i sträck var jag åter plågad
av törst. Härtill bidrog den heta flygsanden och buranen,
som nära nog kom mig att storkna. Jag gick in i skogen på
högra stranden och sökte skydd i ett snår, där jag satt en
stund och funderade. Då flög den tanken genom mitt huvud,
att det kanske vore hela dagsmarscher till nästa göl, och
att det vore oklokt att lämna den första, som jag på ett så
underbart sätt funnit. Dessutom tyckte jag att det skulle
vara roligt att åter träffa Ka sim.

Jag vände alltså om och följde nu stranden mot norr,
men hade icke vandrat mer än en halvtimme förr än slumpen
förde mig till en knappt meterstor göl med grumligt, svagt
salthaltigt vatten. Jag drack oerhört. Tröttheten
överväldigade mig nu, och jag var oviss om vad som vore klokast
att göra. Vatten funnes ju här, och Kasim kunde jag ju
undvara så länge. Att gå mot söder orkade jag ej. Bäst vore
att vänta, för att, när stormen lagt sig, genom eldar varsko
de människor som tilläventyrs färdades fram på vänstra
strandens skogsstig.

Helt nära gölen sökte jag alltså rätt på ett tätt snår i
skogen, väl skyddat mot stormen. Här lade jag mig med
stövlarna och mössan till huvudkudde, och somnade djupt
och tungt. Det var första gången sedan den 1 maj jag sovit
ordentligt. Då jag vaknade var det redan mörkt och stormen
tjöt ännu i skogen. Klockan var 8 på aftonen. Sedan jag
druckit ur gölen gjorde jag upp en stor eld och satt länge
och tittade in i lågorna.

Nu plågades jag förskräckligt av hunger, samlade litet
gräs och vasskott samt grodyngel från gölen, för att därmed
bedraga magen. Grodorna voro beska, men jag nöp dem i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free