- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
43

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i 14 år, och jag hade hunnit tränga ganska djupt in i
studiet av deras psyke. I ett fall som detta visste jag, att de
alltid brukade öppna en koro [1] med sin motståndare,
d. v. s. harangera honom, innan anfallet skedde. Vi britter
ha ju en alldeles motsatt sed: den att utan resonemang gå
motståndaren på livet. Och det hade ännu ingen maori
lärt sig vid den tiden.

’Min vän’, sade jag, ’detta hus är mitt hus — icke ditt. Ut
härifrån!’ och med dessa ord gjorde jag ett språng framåt
och satte hälen av min stadiga stövel mot hans axel, med en
kläm, som skulle ha sopat ut de flesta människor
huvudstupa genom dörröppningen. Men denne koloss blev ej
rubbad en tum. Han bara skakade på sig och sen flög han som
en fjäder upp från disken, kastade av sin matta och riktade
blixtsnabbt ett dödshugg mot mitt huvud med sin — förut
under mattan dolda — tomahawk. Jag undgick en
ögonblicklig död blott genom en ännu större hastighet än hans.
Mitt öga var snabbt och likaså min arm; livet var insatsen
i denna strid. Jag fångade tomahawken i luften mitt i
nedfallet, eggen snuddade mot min hand, men min arm styvnade
som en järnstång och hejdade slaget. Han gjorde nu ett
rasande men resultatlöst försök att rycka vapnet ur mitt
grepp. Vi togo nu båda livtag med den lediga armen och
började som ett par galningar dansa omkring rummet,
alltjämt sökande att kasta varandra i golvet. Under hela tiden
höll jag för kära livet fast vid tomahawskaftet och sökte
rycka den ifrån honom, men utan att lyckas, ty den rackaren
hade den fästad vid handloven med en stark läderstropp.
Det dröjde ej länge förrän jag fann att hans kroppsstyrka
var något överlägsen min och att han var betydligt tyngre.
Men jag hade fördelen av att vara snabbare och uthålligare.
Till slut fick han dock krokben om mig, och hade inte ett
bord stått alldeles intill och på vilket vi båda föllo, hade jag


[1] Koro = samtal. Korero = möte för rådplägning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free