Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
stäldes inför en domstol, som dömde honom till döden. Regeringen
fördes under tiden af Per Brahe och Sten Lejonhufvud; dessa
förmådde konungen till det för honom ödesdigra steget att frigifva
hertig Johan, med hvilken Erik vid ett personligt sammanträffande
ingick ett slags försoning. Konungen började nu något hemta sig
från sin sinnesförvirring och drog till Östergötland, der han någon
tid, ej utan kraft och framgång, ledde försvarskriget mot de
inbrytande danskarne, hvilka han tvang att lemna Sverige.
Eriks afsättning och fångenskap. Efter återkomsten från kriget
visade sig Erik hafva fått sin helsa och sitt forna sinne igen. Göran
Persson insattes åter i sina ämbeten; penningarna, som gifvits åt de
mördades slägtingar, återtogos. Midt under den jäsning, som deraf
förorsakades. lät Erik (juli 1568) till de förnäma slägternas harm
offentligen viga sig vid Karin Månsdotter, med hvilken han sedan
någon tid varit hemligen förmäld, och derpå högtidligen kröna henne
till drottning; sonen Gustaf, som hon födt honom, blef nu äfven
förklarad arfsberättigad till kronan. Hertigarne voro bjudna till
bröllopet, men kommo ej dit; det påstods sedan, att Erik, om de
infunnit sig, tillämnat ett anslag mot deras lif. Redan två år förut
hade han lofvat utlemna Katarina, hertig Johans gemål, åt ryske
tsaren, hvilken en gång fått ett skymfligt afslag på sitt frieri till henne,
och underhandlingar om hennes utlemnande, hvilket tsaren ifrigt
påyrkade, men hvartill Erik blott till skenet syntes benägen, voro ännu
å bane.
Det berättas, att hertigarne Johan och Karl redan på hösten 1567
under en ek i Värmland med hvar andra ingått förbund att afsätta
Erik och sedan med hvar andra dela regeringen. Pontus de la Gardie,
som till dem öfvergått, ledde företaget och värfvade anhängare till
det samma. Det var dock först samtidigt med det kungliga
bröllopet, som sammansvärjningen utbröt. Från Eskilstuna, der folk
samlats, drogo de upproriske hastigt mot Vadstena, hvars slott hertig
Karl genom öfverraskning bemäktigade sig. Johan talade till den
församlade östgöta-allmogen, af hvilken många då föllo hertigarne
till. Från Östergötland gick tåget in i Södermanland. Vid första
underrättelsen om resningen, som så oförmodadt störde hans
bröllopsglädje, hade Erik i förtviflan velat beröfva sig lifvet. Sedan
han återvunnit fattningen, inledde han, ehuru fruktlöst,
underhandlingar, utmanade hertig Karl till envig, hvilket dock ej antogs, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
