Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 55. Dalkarlasång (Jag vet ett land, långt upp i högan Nord) - 56. Västmanna-Dalasång (Vivant Västmannias)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55. Dalkarlasång.
Jag vet ett land långt upp i högan Nord,
ej varmt och rikt som söderns länder,
men hjärtan klappa där för fosterjord,
och mandom bor på Siljans gröna stränder;
och skogar susa där i dyster prakt,
och älfvar brusa där från trakt till trakt:
ett härligt land, I gode dalamän!
Och hvem det landet en gång sett,
han längtar dit igen.
G. Nyblæus.
5(5. Västmaniia-Dalasång.
(Mel. n:r 1G0: »En gång i bredt! med iuig.»)
Vivant Västmannias
:,: samt Dalekarlias :,:
urfält och berg!
Tarflighet närde oss,
modersord lärde oss,
farsarf beskärde oss
muskler och märg.
Härligt i Västmanland
:,: frodas kring Mälarstrand :,•
blommor och bröd;
härligt i Dalarne
lofva sig salarne,
och källarsvalarne
frusta af mjöd.
Där varar ärlighet,
:,: gästfrihet, kärlighet :,:
utan all rost;
malm bor i grufvorna,
smultron på tufvorna;
dit bära dufvorna
kärlekens post.
Flit bräcker mödans skal,
kraft genom berg och dal
bryter sin stråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
