Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 10. Moina och Edmund lämna fiskarens stuga
- Kap. 11. Mor Kitta menar, att det är troll med i spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
81
Det hela liknade ju en äfventyrsberättelse, sådan som personer
med rik fantasi teckna upp, och dessutom var Moinas tal om
zigenarne och hennes försäkran, att hon själf var dotter till en
zigenerska icke ägnad att väcka sympatier hos den annars så
ömhjärtade prästfrun.
— Gudskelof att de äro borta, sade hon, då Moina och
Edmund reste af till Karlstad med prästens skjuts.
*
Kap. 11.
Mor Kitta menar, att det är troll med i spelet.
Troil funnos fordomdags öfverallt i Sverige och således äfven
uppe i Värmland.
I en af Värmlands skogar, just i trakten af Funkhammar,
Unns ett berg, som kallas Reseberget. Det kallas så just därför,
att resar, jättar och troll där haft sin hemvist. Och där på
Reseberget hafva äfven sedan urminnes tider värmlandsjäntor
vissa tider af året uppehållit sig på sina fäbodställen. — Men i
berget bodde för många, många år sedan bergsrår, hvilka voro
afundsjuka på människorna och ville hafva dem därifrån.
Bland dem, som ägde fäbodar på Reseberget var det en, som
hade en ogift jänta till dotter. I henne förälskade sig trollen
och de ville gärna hafva jäntan till sig. Men efter som hon hade
fått kristet dop, så kunde de icke få makt öfver henne.
De passade dock tiden en gång.
Vid julottan satte jäntans far för sin häst och begaf sig
till kyrkan.
Dottern blef hemma.
Fadern hade just alldeles nyss lämnat gården och jäntan
hade ännu icke hunnit börja sjunga sin julpsalm, när hela skaran
af trollen inkom i stugan och började att kläda henne till brud i
den kostligaste dräkt. Visst var hon rädd, men hon kunde ej
hindra trollen att kläda henne. Detta gick ganska fort, emedan
trollen voro många och skickliga att utstyra.
Men jäntans far var icke långt kommen från sin bostad,
förrän hans hund kom ilande efter honom, sprang förbi släden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0081.html
