Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
249
Örnnäbb hade förut icke funnit mer än ett enda fruntimmer,
hvilket möjligen kunnat vara värdigt att bli hans maka. — Adèle
var den andra i ordningen, som tycktes hafva dylika lysande
egenskaper; och ehuru han var nog litet egoistisk att anse sig själf i
fråga om utmärkta egenskaper vara Adèle underlägsen, förmodade
han dock, att hon nu i sin fattigdom och i saknaden af det stöd,
som fallit undan för henne vid hennes fars död, skulle vara mera,
villig att blifva friherrinna Örnnäbb, än hon förefallit vara förut,
och han ansåg, att hans rikedom och höga ställning i samhället,
skulle verka som starka motvikter mot deras olikhet i ålder.
Sedan han på detta sätt, till och ifrån resonerat med sig
själf om saken, beslöt han att själf bli den man, han föreslagit
friherrinnan Lejonman och hennes son åt Adèle, innan de reste
från hufvudstaden.
Det svåraste i hela saken var, att göra sin förklaring.
Om mamsell Duval vore oegennyttig, kunde hon ju skratta
honom rätt upp i ögonen.
Detta vore ett aber för en baron och landshöfding.
Han mönstrade sig i spegeln och han förlorade en del af
sitt mod, då han konstaterade, att han var kort, tjock och gammal.
— Men sade han för sig själf, en hög titel, ett residens,
landtegendomar, betjänter, kammarjungfrur, ekipager, nipper,
femtusen riksdaler årligen i nålpengar, allt det där bör väl kunna
dölja några rynkor i mitt ansikte och ta bort något af mitt
öfverflödiga hull, och i hennes ögon öka till litet af min längd.
Han beslöt sig för att fria till Adèle.
Han passade på, då friherrinnan och hennes son voro ute på
en spatsertur i vagn, för att skärskåda omgifningen kring
Karlstad. Själf hade han arrangerat om denna utfärd och själf hade
han äfven ställt till så, att Adèle skulle vara hemma.
Han lät kalla henne till sitt arbetsrum.
Hon skyndade dit.
— Herr baron har någon befallning? sade Adèle, då hon
kom in.
— Ja, ett litet ord, mamsell!
— Hvad befaller herr baron?
— Jag befaller ej, jag ber.
— Ah!
— Ni får ursäkta mig, mamsell Adèle, för att jag ej gör
några omsvep, utan går rakt på sak. — Jag talar illa men
tänker väl. — Bry er alltså inte om orden, utan fäst er i stället
vid saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
