Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
673
— En härlig och vacker röst! sade någon.
— Mycket fyllig.
— Hvad sjunger han?
— »Sof, oroliga hjärta» af Gunnar Wennerberg med ord
af J. L. Runeberg.
— Två stora andar.
— Det kan bli något däraf då, när de törna ihop under
samarbete.
Sången fortfor:
Arma hjärta, slut ögat till;
Dagens rosor du pröfvat nog;
Blott i sömnens dunkla lustgård
Gror den stängel, dig läker.
— Det är behagligt, att man har ett musikrum här på
Skagersbrunn.
— Ja, det är mycket väl inrättadt här: Läsrum, konversationsrum
och musikrum.
Sof, som liljan hon slumrar bort,
Flyktigt bruten af höstens vind,
Sof, som hinden, tyngd af pilar,
Somnar in och förblöder.
— Hvem är den gamla damen därborta?
— Det är grefvinnan Louise Lohufvud till Stora Högåker.
— Och den, som sitter bredvid henne?
— Det är grefvinnan Elsa Lohufvud, den mycket omtalade
Solen i Karlstad.
— Å tusan!
— Men det var ju en generalsdotter också, som kallades för
Solen i Karlstad?
— Ja — och en prästdotter.
— Det var ju länge sedan det.
Nu stämde sångaren in igen:
Sof, oroliga hjärta, sof,
Glöm hvad världen har ljuft och ledt!
Intet hopp din frid förstöre,
Inga drömmar din hvila.
— Hur var det med den där generalsdottern, som kallades
Solen i Karlstad? Det var en förbannadt vacker flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
