Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pankburn blev helt häpen. I minst fem minuter
stred han med sig själv, sedan slickade han sig om
munnen och gav upp gärdet.
»Om ni lovar mig att fara, skall jag tala om det
för er nu.»
»Naturligtvis har jag lust att fara. Det är därför
jag har sökt upp er. Säg namnet på ön.»
Pankburn sneglade på buteljen.
»Jag vill ha det där glaset nu, kapten.»
»Nej, det får ni inte. Det där glaset skulle ni
ha fått, om ni hade rotts i land. Skall ni tala om
ön för mig, så måste ni vara nykter.»
»Francis-ön, om ni vill veta. Bougainville kallade
den Barbour-ön.»
»Den ligger helt ensamt och ödsligt i Lilla
Korallhavet», sade Grief. »Jag vet. Ligger mellan Nya
Irland och Nya Guinea. Ett rackarehål nu, fastän
den var ett ganska hyggligt ställe, då »Flirt» drev
in spikarna och den kinesiske pärlfiskaren
tillhand-lade sig dem. Ångaren »Castor», som höll på att
värva arbetare till Upolu-plantaget, blev tagen där
med hela sin besättning för två år sedan. Jag kände
kaptenen mycket väl. Tyskarna skickade ut en
kryssare, besköto buskskogen, brände ned ett halvt
dussin byar, dödade ett par negrer och en massa
svin, och — det var allt. Negrerna hade alltid varit
svåra där, men de blevo riktigt svåra för fyrtio år
sedan. Det var då de bemäktigade sig en valångare
... låt se, vad var det den hette nu ?»
Han gick till bokhyllan, drog ut den tjocka »South
Pacific Directory» och bläddrade i den.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
