Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnar er ifrån mig. Seså, tag in medikamenterna
nu. Jag har inte slutat än. Jag har nyss börjat.
Jag har många andra anledningar ... och dem skall
jag nu ta i tu med.»
De bruna matroserna och de svarta stewarterna
och kocken sågo på och flinade. De gjorde alis inga
reflexioner om de vita männens hemlighetsfulla och
obegripliga sätt att bete sig. Carlsen, styrmannen,
gillade för sin del bistert sin förmans uppförande,
medan superkargen Albright endast tvinnade sina
mustascher och smålog. De voro sjöbussar. Livet
handskades hårdhändt med dem. Och spriten var,
både då det gällde dem själva och andra, ett
problem som de hade lärt sig att behandla på ett sätt,
som de ej inhämtat i någon högre bildningsanstalt.
»Stewart! En hink kallt vatten och en handduk!»
befallde Grief då han hade slutat. »Två hinkar och
två handdukar», tillade han, då han kastat en blick
på sina egna händer.
»Ni är just en skön figur», sade han till Pankburn.
»Nu har ni fördärvat alltsammans. Jag hade drivit
giftet ur er helt och hållet. Och nu riktigt stinker
ni av det. Vi måste börja från början igen. Mr
Albright, ni kommer ihåg den där högen gammal
kätting vid hamnen, bredvid bryggan. Tag reda på
ägaren, köp den och för den ombord. Det måste
vara hundrafemtio famnar. Pankburn! I morgon
bittida skall ni börj^. hamra rosten av den. Då ni
har gjort det, skall ni gnida den med sandpapper.
Sedan skall ni måla den. Ni skall inte göra något
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
