Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat förr än den där kättingen är lika fin som om
den vore ny.»
Aloysius Pankburn skakade på huvudet.
»Jag ger mig av. Jag ger Francis-ön tusan. Jag
är utled på det här slavlivet. Var god och låt mig
genast komma i land. Jag är en vit man. Ni kan
inte behandla mig på det här sättet.»
»Mr Carlsen, se till att mr Pankburn stannar kvar
ombord.»
»Jag stämmer er!» utropade Aloysius. »Ni kan
inte hålla mig kvar.»
»Jag kan ge er ett kok stryk till», svarade Grief.
»Och jag skall säga er en sak till, ni försupna
pojk-vasker: jag skall fortsätta med att klå er så länge
mina knogar hålla eller tills ni längtar efter att få
hamra rosten av kättingen. Jag har tagit hand om
er, och jag ämnar göra karl av er, om jag också
måste slå ihjäl er. Gå nu ner och byt om kläder.
Håll er redo att gripa er an med hammaren i
eftermiddag. Mr Albright, skaffa ombord den där
kättingen genast. Mr Carlsen, skicka jollarna i land
efter den. Håll också ögonen på Pankburn. Om
det ser ut som om han skulle kapsejsa eller få
fross-kramp, så ge honom en hjärtestyrkare — men bara
en liten. Det kan han behöva efter den här kvällen.»
| V. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
