- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
23

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mile, som var Daves huvudkvarter. Ni känner till
tjälförhållandena i den där trakten — nå, indianen lade
ner Dave på en fots djup under jordytan, d. v. s. han
lade honom på is. Dave kunde ha legat där i tusen
år och ändå ha varit samme Dave. Ni förstår, det var
alldeles som att ligga i ett isskåp. Sedan skaffade
indianen sig en såg från hyddan vid Syrprissjön och
fällde timmer till en lår. Medan han väntade på
tjällossningen gick han ut och sköt inemot tio tusen skålpund
älgkött. Det lade han också på is. Så kom
tjällossningen. Teelee bröt upp. Han byggde en flotte och
lastade den med älgkött, den stora låren med Dave
inuti och Daves hundspann, och så bar det av utför
Teelee.

Flotten fastnade i en timmerdrift och satt fast i
två dagar. Det var kvävande hett, och indianen fick
nästan allt sitt älgkött fördärvat. Så att då han kom
till Teelees brygga, tyckte han att en ångbåt skulle
komma fortare till Forty Mile än hans flotte. Han
flyttade över sin last, och så ä’ vi på Guldraketens fördäck.
Solguld håller på att vigas nedanför den stora låren
med Dave Walsh i. Men det är en sak som jag höll
på att glömma. Det var inte underligt att jag tyckte
j ag kände igen varghunden som kom ombord vid Teelees
brygga. Det var Pee-lat, Dave Walshs ledarehund och
favorit — en förskräcklig slagskämpe. Han låg
bredvid låren.

Solguld fick se mig, ropade mig till sig, tryckte min
hand och föreställde mig för greven. Hon var
vacker. Jag var lika galen i henne som förut. Hon
smålog emot mig och sade att jag skulle skriva under
som vittne. Det fanns ingen möjlighet att säga nej.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free