- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
82

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp en ny eld. Han talade med hunden, ropade på
honom, men hans röst hade ett underligt tonfall av
skräck som skrämde hunden; aldrig förr hade han hört
sin herre tala så. Det var något på tok, och hans
misstänksamma natur vädrade fara — han visste ej
vilken fara, men han blev rädd för mannen. Han
lade ner öronen vid ljudet av mannens röst, och hans
oroliga, hukande rörelser och trampande med
fram-tassarna upprepades allt oftare, men han ville inte
komma till mannen. Denne lade sig framstupa och
kröp bort till hunden. Denna ovanliga ställning
väckte nya misstankar, och djuret viftade med
svansen och drog sig åt sidan.

Mannen satte sig upp i snön ett ögonblick och
försökte vara lugn. Sedan drog han på sig vantarna med
tänderna och reste sig. Han tittade först ner på sig
själv för att övertyga sig att han verkligen stod, ty
hans fötter voro domnade och han kände intet samband
med marken. Hans upprätta ställning skingrade
hundens farhågor, och då han nu talade befallande till
honom i den ton som innebar piskslängar, lydde
hunden som vanligt och kom till honom. Då han kom
inom räckhåll, visste mannen ej vad han gjorde. Han
slog ut med armarna mot hunden och blev förvånad
då han upptäckte att hans händer ej kunde fatta tag,
att fingrarna varken kunde kröka sig eller hade
känsel. Han hade för ögonblicket glömt att de voro
förfrusna och att de blevo det allt mer och mer. Allt
detta tilldrog sig i en blink, och innan hunden kunde
dra sig undan, slog han sina armar om honom. Han
satte sig i snön och höll fast hunden, som morrade
och gnällde och spjärnade emot.

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free