- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
84

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

himlen. Han kände sig bättre sedan han sprungit.
Han darrade ej. Om han fortfor att springa, skulle
hans fötter kanske tina upp, och i alla händelser,
om han sprang tillräckligt långt, skulle han komma
till lägret och kamraterna. Han skulle naturligtvis
bli av med några fingrar och tår och en del av sitt
ansikte, men kamraterna skulle ta hand om honom och
rädda vad som fanns kvar av honom då han kom dit.
Men på samma gång hade han en annan tanke som
sade honom att han aldrig skulle komma till lägret
och kamraterna, att det var för många mil dit, att
förfrysningen hade för starkt grepp i honom och att
han snart skulle ligga där stel och död. Den
tanken höll han i bakgrunden och vägrade att inlåta sig
på den. Ibland trängde den sig fram och pockade på
att göra sig hörd, men han visade den tillbaka och
bemödade sig att tänka på annat.

Det föreföll honom egendomligt att han kunde springa
alls på fötter som voro så förfrusna att han ej kände
dem då han satte dem i marken och de togo emot hans
kroppstyngd. Han tyckte själv att han svävade fram
över jorden och ej berörde marken. Han hade
någon-städes sett en bevingad Mercurius, och han undrade
om Mercurius kände det som han, då han svävade öVer
jorden.

Hans idé att springa tills han kom till lägret och
kamraterna hade en svag punkt: han orkade icke. Flera
gånger snavade han, och slutligen vacklade han och
föll. Då han försökte resa sig, var det förgäves. Han
beslöt sig för att sitta och vila, och nästa gång skulle
han bara gå, alltjämt gå. Medan han satt där och fick
tillbaka andedräkten, lade han märke till att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free