- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
89

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var så vi kommo att få den där Svartfläck. Hundar
voro dyra, och vi betalade hundratio dollars för
honom. Det såg han ut att vara värd. Jag säger säg
ut, ty han var en av de vackraste hundar jag någonsin
sett. Han vägde sextio skålpund och tycktes ha alla
en präktig slädhunds egenskaper. Vi kunde aldrig
komma under fund med hans ras. Han var ingen
varghund, ingen Malemute- eller Hudson-Bay-hund; han
liknade alla dessa raser och liknade på samma gång
ingen av dem, och till råga på allt hade han någonting
av europeisk hund, ty på ena sidan, midt i det gula,
bruna, röda och smutsvita som var hans övervägande
färg, hade han en kolsvart fläck stor som ett
vattenämbar. Det var därför vi kallade honom Svartfläck.

Han hade verkligen utseendet för sig. Då han var i
god kondition, kunde man riktigt se hur hans muskler
svällde. Han såg starkare ut än någon hund jag har
sett i Alaska, och klokare också. Då man såg honom,
kunde man tro att han orkade dra lika mycket som tre
lika stora hundar som han. Det kunde han kanske,
men aldrig såg jag det. Hans klokhet var riktad åt
ett helt annat håll. Han kunde stjäla och skaffa sig
mat med fulländat mästerskap; han hade en rent av
hemsk instinkt att kunna gissa när det skulle arbetas
och att smita i rätta ögonblicket, och i fråga om att
låta tappa bort sig men bli återfunnen hade han rent
av ett slags inspiration. Men då det gällde arbete var
det hjärtskärande att se hur denna intelligens sipprade
ut ur honom så att han bara blev en klump dallrande
och dumt gelé.

Ibland tror jag att det inte var dumhet. Han var
kanske, liksom åtskilliga människor jag känner, för

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free