- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
110

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tid. De ä’ styva karlar. Ge dem litet eldvatten,
Jim, och låt oss tala om saken.»

Det var början; men Lockiga Jim som gjort ett
hastigt överslag av inmutningens värde och kom ihåg att
den sista pannan han vaskat hade givit sju dollars,
konstaterade att det var värdt whiskyn, om den också
kostade en dollar glaset där ute i krogrummet.

»Jag lär nog inte gå in på affären», hickade O’Brien
till sina båda vänner sedan han satt dem in i frågan.
»Vem — jag? Skulle sälja för tio tusen dollars! Nej,
pass. Jag vill gräva guldet själv, och se’n far jag ner
till Vår herres land — södra Californien — det är rätta
stället för mig att sluta mina dagar ... och se’n skall
jag starta ... som jag sa’ nyss, se’n skall jag starta ...
vad var det jag sa’ att jag skulle starta?

»En strutsfarm», föreslog Mucluc-Charley.

»Jaha, just det skall jag starta.» O’Brien rätade
plötsligt upp sig och stirrade beundrande på
Mucluc-Charley. »Hur visste du det? Jag har aldrig sagt det.
Jag trodde bara att jag hade sagt det. Du kan läsa i
ens ansikte, Charley. Ge oss ett glas till.»

Lockiga Jim fyllde på glasen och hade det nöjet att
se whisky för fyra dollars försvinna, därav för en
dollar i hans egen strupe, ty O’Brien höll styvt på att
han skulle dricka lika ofta som hans gäster.

»Då är det bättre att ta pengarna nu», tyckte
Leclaire. »Det drar om två år innan du hinner gräva
ut hålet, och hela den tiden kunde du ju kläcka ut små
strutsungar och plocka fjädrar av de stora.»

O’Brien funderade över förslaget och nickade
gillande. Lockiga Jim såg tacksamt på Leclaire och fyllde
på glasen igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free