Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22.
Ej spegeln säge, jag är gammal, mer,
Så länge du och ungdom äro vänner;
Men när hos dig jag tidens fåror ser,
Då i min kropp jag dödens förbud känner.
Ty all den skönhet, som nu smyckar dig,
Är blott mitt eget hjertas vackra hölje;
Uti ditt bröst det bor, som ditt hos mig; —
Hur kan jag äldre vara än mitt följe?
O, derför med dig sjelf var så försiktig,
Som jag för din skull är, men ej för mig:
Jag bär ditt hjerta varsamt som en riktig
Amma sitt barn, att ej det skadar sig.
Förbi ditt hjerta är, om mitt får brista;
Du gaf mig ditt, — och jag vill ej det mista.
—
23.
Liksom på scenen en ovan aktör,
Som genom rädsla skämmer bort partiet,
Eller ett djur, hvars öfverretning gör,
Att kraften sättes ned af raseriet;
Så glömmer också jag, rädd och försagd,
Att kärlekskultens former skäligt vörda,
Och af mitt hjertas eld i vanmakt lagd,
Jag dukar under för min kärleks börda.
O, derför måtte mina sånger bli
Dig stumma tolkar, hur mitt bröst försmäktar;
De tigga kärlek, be om sympati
Långt mer, än någonsin min tunga mäktar.
O, lär förstå, hvad stum jag skrifvit har:
Med ögat höra kärleks konst ju var.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
