- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
37

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

förstta stadiet i en begynnelseanstalt (»Eingangsanstalt»), det andra
stadiet i en mellananstalt (»Anstalt fiir Geförderte») och det tredje stadiet
i ea slutanstalt (»Ausgangsanstalt»). Med tillämpning av dessa
principen- bygges i förordningen upp ett anstaltsväsen, som — utom vid
sidan av det egentliga progressivförfarandet stående specialanstalter för
de allra yngsta fångarna (under 18 år, »Jugendliche»), korttidsfångar,
de i högre grad psykiskt abnorma fångarna och de svåruppfostrade
fångarna — omfattar, för tukthusfångar och för fängelsefångar var för
sig, dels tvenne slag av begynnelseanstalter, nämligen ett för fångar
över 18 men under 21 år (»ältere Minderjährige»), samt ej förut avsevärt
straffade vuxna fångar och det andra för förut mera avsevärt straffade
fångar, dels mellananstalter, till vilka kunna överflyttas fångar från
båda slagen av begynnelseanstalter, och dels slutanstalter. I slutanstalt
förvaras och i mellananstalt kunna sålunda förvaras såväl
förstagångs-förbrytare som återfallsförbrytare.

I fråga om straff i enrum eller straff i gemensamhet lämnar
förordningen endast mycket allmänt hållna anvisningar. Det heter härom —
i början av förordningen, innan de närmare reglerna om
progressivsystemets stadier givas — allenast följande: Som regel är att förorda, att
fångar hållas i enrum (»in Einzelhaft oder Zellenhaft»), så länge som
erfordras, för att hans personlighet skall kunna låta sig bedöma med
någorlunda tillförlitlighet och en plan till hans fostran skall kunna
uppgöras. Från enrumsstraff undantagas dock fångar, vilkas hållande i
gemensamhet nödvändiggöres av hälsoskäl. Om fången i övrigt under den
vidare behandlingen bäst hålles i enrum eller i gemensamhet,
förbehål-les ett avgörande i varje särskilt fall.

Så snart en fånge hålles tillsammans med andra fångar under arbete,
är han tydligen enligt förordningen att anse såsom gemensamhetsfånge.
I vilken utsträckning förordningen tänkt sig, att fångarna skola kunna
föras tillsammans även under fritid, kan man ej sluta sig till av
förordningens föreskrifter i annan mån, än vad som kan anses framgå dels
därav, att beträffande mellananstalterna men ej i fråga om
begynnelseanstalterna finnes en uttrycklig föreskrift därom, att vid dem skola finnas
särskilda gemensamhetsrum, där fångarna på sön- och helgdagar samt
i övrigt tre gånger i veckan efter arbetstidens slut skola kunna mera
tvångsfritt komma tillsammans för att läsa, skriva, idka sällskapsspel
och sysselsätta sig på annat sätt, dels ock därav, att i fråga om fånge å
slutanstalt stadgas, att han skall vara berättigad att dagligen under sin
arbetsfria tid uppehålla sig i gemensamhetsrum. Likaledes förutsättes
tydligen i förordningen, att fångarna skola i mellananstalt och i
slutanstalt gemensamt intaga sina måltider. Nämnas kan, att minimitiden för
vistandet på begynnelseanstalt är bestämd till en fjärdedel av strafftiden,
dock minst sex och för vissa återfallsförbrytare minst tolv månader,
under det att minimitiden för vistandet å mellananstalt är fastslagen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free