Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET
81
Kockarna kommo med middagen. Det luktade
starkt — smör, gröt, kålsoppa. Ur stövelskaften drogo
de fram breda träskedar. Gräset var nedtrampat av
många fötter. Sänkan var djup, skuggig. Uppifrån
skrek vaktposten från hästryggen:
— Är det inte min tur snart? Jag är hungrig...
vaktombyte...
De åto sin middag, men kommo plötsligt ihåg, att
barnet också måste äta. Det jämrade sig i ett sträck.
Afanasij Petrovitj tuggade ett brödstycke, stack den
våta tuggan i barnets fuktiga, gapande mun och
smackade med läpparna:
— Mum, mum, din lilla skrikhals! Hugg i, ditt lilla
troil!...
Men barnet knep ihop läpparna och vände bort
huvudet — ville inte ha det. Snyftade genom näsan.
Bönderna kommo fram, omringade barnet,
betraktade det över varandras skuldror, tego.
Det var hett. Kindknotorna och läpparna glänste
av fårfettet. Skjortorna öppna, benen bara, gula
som mongolmarken.
En föreslog:
iaf— Kanske kålsoppa?
Man lät litet kålsoppa svalna. Afanasij Petrovitj
stack fingret i soppan och sedan i barnets mun. Den
goda, feta kålsoppan rann längs barnets läppar,
ned på den rosafärgade skjortan, ned på filten.
Ville inte ha det.
— En valp är klokare, slickar från fingret.
— Det är väl skillnad på en hund och en
människa!.,.
6. — Riwkin-Brick, 14 sovjetryska berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
