Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leonid Leonov: Handen i fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
LEONID LEONOV
kom, det ena med det andra, hur hon hette... vad
hon hade för något i sitt fodral. Kort sagt, han
frågade ut henne om allt. Flickan sneglade mot
modern, men blev så småningom mera säker. Hon
öppnade fodralet. Där låg en fiol, som liknade henne
själv — mager, med en lätt böjd näsa och smärt
som hon.
— Ni spelar alltså? sade Aristarch och kisade som
en katt. Jag tycker om romanser. Petrov där klinkar
på balalajka, men det är ju ingenting! Vi är ju så
okunniga.
— Varför det? skrattade flickan. Nu blir ju allt
bra, allmän skolbildning!
PpM A nej, svarade Aristarch, ni läser böcker, ni,
men vi kan bara äta gurkor.
Flickan med fiolen skrattade bara och gned sin
lilla näsa med en näsduk.
Sedan Aristarch pratat vänligt med henne en stund,
gick han in i den mörka hästavdelningen och ropade
på oss.
— Låt oss dra lott med tändstickor, vem som ska
börja först, sade han.
Vi kastade fyra tändstickor i en mössa, och Ivan
drog för Petrucha. Petrucha satt under tiden hos
flickan, för att hon inte skulle ha det tråkigt. Men
han kunde inte hålla samtalet i gång, och därför
bad han henne, att hon skulle spela på sin fiol.
Och vi’ hade knappt hunnit dra tändstickorna — det
var min tur först — då hörde vi plötsligt ett ljud.
Jag sprang fram och stod där som förstenad. Flickan
spelade på fiolen och stirrade på de röda kolen i ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
