Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄNNISKOSON
135
skor hos Skvorez. Han tog mått på Varjas fot, kände
plötsligt ett stort medlidande med den ensamma
flickan och beslöt att göra ett par vackra och billiga
skor åt henne. Han använde det bästa lädret och
tyckte om att se på Varjas bleka kinder, då hon för
ett ögonblick kilade ner till honom på kvällen för att
se på hans arbete. Hon betraktade skorna och rörde
med snabba fingrar vid hans verktyg. Det luktade
varmt kök av henne, och med hög, entonig röst
gnolade hon ibland på några visor. Det gick bra att
arbeta vid dessa melodier, och hammaren i Skvorez’
hand bultade med jämna slag. Slutligen voro hennes
skor färdiga. Varja provade dem och tog några steg
— de voro lagom. Och hon sade med släpig röst:
— Tack ska ni ha, kära Skvorez.
Sedan närmade hon sitt ansikte till hans, kysste
honom på hans blåa borst och sprang bort.
Skvorez satt kvar vid sitt arbetsbord. Han frustade,
och hans glasögon blevo oupphörligt immiga. De
voro immiga i två dagar. På tredje dagen, en
helgdag, rakade han bort sitt blåa borst, tog på sig
ett par nya byxor och gick till huset bredvid. Han
gick rakt till sadelmakaren. Hans huvud var
indraget mellan axlarna, och han hade bestämt sig för
något otroligt. Han kom till sadelmakarens dörr.
Varja steg över tröskeln i en ny klänning, eleganta
skor och med ett skärt band i håret. Skvorez sade
till henne: i
— Jag måste tala med dig, Varja.
De stodo i förstugan, och alldeles inpå sig såg
Skvorez Varjas bleka kinder och de två små rubin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
