Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Sostjenko: Den siste herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
M I CHAIL SOSTJENKO
Folk skickades till Petersburg och Moskva. Efter
en vecka visste man allt. Det rapporterades:
löjtnanten furst Muchin lever i Petersburg, besöker alla
möjliga kragar, festar och behöver jämt pengar.
Hur Gavrila Vasiljevitj gjorde det, är ovisst —
genom pengar eller list — men det lyckades honom
att få tag i alla möjliga farliga dokument,
skuldsedlar och till och med en förfalskad namnteckning.
Han skrev ett brev till Muchin: »Kom genast pl
annars fängelse!»
På tre dagar blev furst Muchin som förvandlad
och kom till Subovo, Han var förfärligt blek, bugade
sig hövligt för Gavrila Vasiljevitj, men sade med ett
föraktfullt leende:
Så har vi då äntligen träffats. Hur mycket
fordrar ni för papperen?
Gavrila Vasiljevitj besvarade inte hälsningen, log
bara och sade:
— Välj, antingen kommer du i fängelse och
förstör ditt liv för alltid, eller också piskar jag upp
dig, ger tillbaks papperen och gifter mig med
furstinnan Lipotjka,.
Först brusade furst Muchin upp, grep efter
revolvern, ville skjuta,. Men ändrade sig plötsligt. Tänkte
gå, men hejdade sig vid dörren.
Inget att göra åt saken, tänkte han, Jag är
en förlorad människa, jag blir tvungen att lämna
tjänsten. Och här har jag att välja — antingen böja
mig, få tillbaks papperen och rädda mitt namn eller
fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
