- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
469-470

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Cyklingens och cykelsportens värde som kroppsövning, av professor Ernst Abramson - Tävlingsstatistik - Olympiska Spelen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CYKELSPORT

Cykelåkningens inverkan på nerverna.

Cykelåkningens inverkan på nerverna
är mycket växlande. Under det att
tu-ristcykling i allmänhet har ett
gynnsamt inflytande på nervösa personer,
är cykelåkning i storstädernas
trafikvimmel .i allmänhet synnerligen
påfrestande för nerverna. I vissa fall
verkar emellertid även denna cykelåkning
lugnande. Detta gäller framför allt
människor, som äro intellektuellt
verksamma. Genom tvånget att
koncentrera sig på att klara trafiken komma
dessa ifrån de belastande tankar, från
vilka de annars ha svårt att frigöra sig.

Skador.

Skador vid cykelsport härröra
huvudsakligen från fall. Vid landsvägsåkning
äro dessa skador sällan av mera
allvarlig natur och inskränka sig oftast
till skrubbsår. Även vid vanliga
ban-tävlingar, där riskerna vid ett fall
dessutom minskas genom att bärande
av störthjälm i regel är obligatoriskt,
äro svårare skador jämförelsevis
sällsynta. Betydligt allvarligare följder
bruka de vid stayertävlingar i och för
sig rätt sällsynt förekommande fallen
ha på grund av den höga farten (80—90
km/tim.). Ett flertal dylika fall ha
haft dödlig utgång.

Bland övriga förekommande skador
må nämnas kroniska förändringar av
senorna, framför allt akillessenan.
Skadorna på denna äro för övrigt mestadels

framkallade genom skokappans tryck
mot senan.

Cykling som motion och tävlingssport.
På grund av den starka
ansträngning, som tävlingscykling utgör för
hjärtat, bör denna idrottsgren ej
utövas av ännu icke fullvuxna eller
personer, som icke ha alldeles friska
hjärtan och lungor.

För att motverka den ensidiga
utvecklingen av kroppen och för att
eliminera riskerna, t. ex. för kutrygg,
borde varje tävlingscyklist även utöva
någon annan lämplig idrott, givetvis
dock ej som tävlingssport. Bröstsim
torde vara ur flera synpunkter lämpligast.

Cykeln är ett utmärkt
motionsredskap för äldre och yngre personer. På
grund av den påfrestning, som
ställningen på cykeln innebär för rygg och
bäckenparti, bör mera ansträngande
cykelåkning dock ej förekomma, innan
ryggraden erhållit full fasthet, d. v. s.
ungefär vid en ålder av 16 år. Vid
motionscykling bör särskilt framhållas,
att cykling, även om det därvid utförda
arbetet är ganska betydande, som
nämnts ger upphov till relativt ringa
trötthetskänsla under själva arbetet.
Personer, som starkt tröttas under
kroppsligt arbete, kunna därför genom
cykling få en avsevärd motion, utan att
trötthetskänsla uppträder i samma
utsträckning som vid många andra
arbetsformer. E- Abr.

TÄVLINGSSTATISTIK.

Olympiska Spelen.

Vid de första spelen i Aten 1896 voro
såväl cykeltävlingar på bana som ett
landsvägslopp Aten—Maraton—Aten upptagna på
programmet. Däremot förekom i Paris 1900
endast en bantävling. I S:t Louis 1904
förekom ett stort antal cykeltävlingar både för
amatörer och för professionella i samband
med spelen. Loppen räknades dock ej som
olympiska tävlingar.

I Aten 1906 tävlades åter såväl på bana
som på landsväg. Vid spelen i London 1908
förekommo endast bantävlingar, under det
att i Stockholm 1912 endast kördes ett lands-

465

vägslopp på den traditionella svenska
tävlingssträckan Mälaren runt.

Sedan 1920 upptager programmet såväl
banlopp som landsvägslopp (individuellt och
lag). Bantävlingarna omfattade sprinterlopp
1000 m, stayerlopp utan pace 50 km,
tan-demlopp 2 000 m samt förföljelselopp 4 000 m
för fyramannalag. Fr. o. m. 1928 utbyttes
det långa banloppet mot ett lopp 1000 m
på tid.

Banlopp.

Aten 1896.

333 V3 m: P. Masson, Frankrike; 2 000 m:
P. Masson, Frankrike; 10 km: P. Masson,

470

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free