- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
221-222

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsbad, av stadionchefen Erik Bergvall - Idrottsbladet, Helsingfors - Idrottsbladet, Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDROTTSBLADET

ner detta utan instrument. Är luften för fuktig,
bör man öppna ventilen vid taket en stund,
öppna luckan till ugnen och låta ny, torr luft
strömma in i rummet från de heta stenarna.

Bastubyggnader.

I Sverige ställer man i allmänhet även på
landsbygden helt andra krav än i Finland på
en bastubyggnad och dess inredning. Detta
beror på att intresset för bastubadets
återupplivande på den svenska landsbygden utgått
från städerna och inte, som i Finland, kommit
från landsbygden till städerna.

Bastuns »hjärta» är ugnen för
uppvärmningen av luften i basturummet.
Den traditionella finska ugnstypen är den
med kiuas, d. v. s. en med stenar fylld
del över eldstaden. Dessa stenar
upphettas till 300—400° C och stråla ut torr
värme och, vid begjutning med vatten,
hetluft bemängd med ånga. Vid den
gamla, i Finland alltjämt förhärskande
typen saknar ugnen skorsten. Eld och
rök få genom stenarnas mellanrum söka
sig ut i bastun, som i väggen eller taket
har en glugg (räppäne), genom vilken
röken så småningom försvinner.

Finnarna sätta stort värde på rök- och
hartsdoften i den inrökande saunan, och
undersökningar ha visat, att de nedsotade väggarna i en
dylik äro avsevärt mera bakteriefria än
väggarna i en utrökande bastu. För närvarande
(1941) äro 75 % av alla badstugor i Finland
av den äldre, inrökande typen, och det finns
en tydlig tendens till ökning av denna siffra.

Den andra typen av kiuasugn är den
med skorsten, antingen med direkt eller
med indirekt uppvärmning av
kiuasug-nens stenar. Denna typ anses i Sverige
ge samma resultat som den inrökande
ugnen, om man bortser från att den
angenäma rökaromen är försvunnen.

Flera olika typer av kiuasugnar — både med
direkt och indirekt uppvärmning — ha förts
i marknaden såväl i Sverige som i Finland. I
Sverige finns i handeln en förenklad kiuasugn,
som är mycket billig både i anskaffning och
drift.

Upplysningar om bastubyggnader och
ugnskonstruktioner lämnas av Svenska Föreningen
för Folkbad i Stockholm.

Idrottsbladet, Helsingfors, Nordens
äldsta nu existerande idrottstidning,
grundad 1904, är Finlands enda regelbundet
utkommande, svenskspråkiga
idrottstidning och officiellt organ för Svenska

Finlands Idrottsförbund. Den utkommer
med vanl. 1 nummer per vecka.

Idrottsbladet utdelar årligen sedan 1935 en
guldmedalj till Svenska Finlands bäste
idrottsman. Medaljen har tillfallit följande: 1935 G.
Höckert, 1936 B. Wasenius, 1937 Konni Huber,
1938 A. Lindblad, 1939 B. Storskrubb, 1940 N.
Nicklén. — Chefredaktör sedan 1937 är A.
Englund. A. E-d.

Idrottsbladet, Stockholm, grundades
1910 och är sedan 1915 Skandinaviens
största och mest betydande idrottstidning.

Huvudredaktör och ansvarig utgivare
är sedan april 1915 Torsten Tegnér.

Initiativtagare var Bruno Söderström, och
som redaktionskommitté fungerade till jan. 1911
Anton Johanson, Thor Friman och Sven
Låft-man, vilken sistnämnde snart blev ensam
redaktör. Det första numret utkom 1 juli 1910.
Utgivningsdagarna voro måndag och fredas.
Genom sitt femspaltiga format och sin
dags-pressbetonade uppställning blev tidningen snart
en svår konkurrent till den dittills
allenahär-skande Nordiskt Idrottslif och var redan ett
halvår efter starten Skandinaviens mest
spridda idrottsorgan. Bland medarbetarna
under de första åren må nämnas Torsten Husén
(Spectator) och O. Söderlund (Glokar Well).

Tidningens uppsving hade till en del sin
grund i det stora intresse för idrott, som rådde
inför OS 1912. Efter Spelen, under vilka
Idrottsbladet, Nordiskt Idrottslif och Ny
Tidning för Idrott utkommo gemensamt som
Olympiska Spelens Tidning, nedgick intresset
för idrott, och då samtidigt flera av
tidningens bästa pennor övergingo till dagspressen,
minskades upplagan kraftigt.

Okt. 1913 överlät Söderström tidningen till
Carl Silfverstolpe. Efter halvtannat år överlät
denne utgivningsrätten till Torsten Tegnér, som
under något år varit redaktionssekreterare i
Nordiskt Idrottslif. Köpesumman var 10
kronor, för vilket belopp Tegnér åtog sig att
leverera tidningen intill årets slut till de 84
abonnenter, som återstodo.

Tegnér återgav tidningen, som sedan
jan. 1913 utkommit i tidskriftsformat,
dess ursprungliga format. Själv aktiv
idrottsman hade han utmärkt personlig
kontakt med idrottsmän och idrottsledare.
Idrottsbladet skrevs bildlikt talat på
idrottsplatserna. Tegnérs expressiva och
litterärt drivna stil var även något nytt
inom idrottsjournalistiken, och flera av
hans i Idrottsbladet lanserade rubriker:
»Samtal», »Sagt», »Kring»-bitar, »Bästa
och sämsta»-prestationer,
tipsuppställningar, diagram o. s. v. ha kopierats i
såväl svensk som utländsk press.

221

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free