Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanotsport - Hur kanoten användes - Segelkanotens användning, av fondmäklare Gösta Moberg - Tävlingspaddling, av linjeförman Jonas Asschier - Teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN O T SPORT
Bild 19. En typisk företrädare för Uppsalastilen,
Joel Ramqvist, KS Ägir, vid Kungsholmen
runt 1938. Vänstra paddeltaget skall just tagas,
överkroppen vrides ett kvarts varv åt höger.
dom om kanotens egenskaper minska i
hög grad kantringsrisken. G. M-g.
TÄVLINGSPADDLING.
Teknik.
Till 1937 förekommo i Sverige inom
tävlingspaddlingen i stort sett två
teknikstilar: den efter sina upphovsmän —
kanotister i Uppsala — benämnda
Uppsalastilen och den från utländska
tävlingsbanor införda s. k. lärkvingestilen.
Efter 1937 har en ny svensk paddlingsstil
kommit i förgrunden. Den har visserligen
i sina grunddrag tidigare praktiserats
men har i Sverige utvecklats och
effektiviserats, främst genom dubble
världsmästaren Karl Widmark från Västerås.
Denna nya teknik har varit den främsta
orsaken till de utomordentliga
tävlingsresultat, som Sverige under de senaste
åren kunnat uppvisa. De båda äldre
stilarna förekomma dock alltjämt på såväl
svenska som utländska tävlingsbanor.
Uppsalastilen.
Typisk för Uppsalastilen är den
kraftiga, låga och flacka paddelföringen.
Genom dels låg sittställning, dels relativt
långt avstånd mellan händerna vid
fattningen av paddeln kommer paddelbladet
att beskriva en nästan halvcirkelformig
dragrörelse genom vattnet och omkring
kanotens längsgående mittlinje. Man kan
likna paddeltaget vid en bröstsimmares
armrörelse. Vid varje paddeltag får
kanoten en kursförändring i riktning
vänster eller höger (vänster vid högertag
och höger vid vänstertag). Kursföränd-
681 707
ringen, som i och för sig innebär ett
visst motstånd vid kanotens färd
genom vattnet, är större, ju kraftigare
och längre ut från kanotens sida
pad-deldraget sker. Kanoten enbart dras
fram genom vattnet. Vid paddling i hög
sjö är denna stil att föredraga framför
de andra, då den låga såväl
sittställ-ningen som paddelföringen genom
tyngdpunktens nedpressande åstadkommer en
stabilare gång. Paddeltakten är genom
det kraftiga draget relativt låg, 50 à 70
paddeltag per minut.
Lärkvingestilen.
Lärkvingestilen, som varit den minst
utbredda i svensk kanotsport,
karakteriseras av en hög, horisontal och flaxig
paddelföring, som påminner om en lärkas
vingslag. Paddlaren, som under
padd-lingen icke begagnar fotstöd eller
särskilt konstruerad sittställning, låter
paddeln rotera omkring dess centrala del.
Härigenom gör paddelbladet endast små
avvikelser från kanotens tvärsgående
mittlinje, draget genom vattnet blir kort,
tillslaget kraftigt. I gengäld är
paddeltakten synnerligen högt uppdriven
(mellan 100 och 110 paddeltag i minuten).
Man kan beskriva paddlarens rörelse av
överkroppen som en excentrisk
fram-och återgående rörelse, vari höftpartiet
deltar mycket litet. Tekniken fordrar en
stor armstyrka och väl utvecklad
ryggmuskulatur, ty det behövs avsevärda
krafter för att föra paddeln runt i en
hög, virvlande, hastig och därtill jämn
rörelse.
Bild 20. Typisk »lärkvingepaddlare», S. Gillberg,
Finland, vid VM 1938 i Vaxholm. Lägg märke
till såväl den höga, horisontala paddelföringen
som paddlarens vinkelräta sittställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
