Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsidrott, av professor E. Hohwü Christensen och överlärare Th. Åkerlund - Unger, Göran - Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGERN
fortsätta med regelbundna
kroppsövningar, och därmed får också skolans
gymnastik- och idrottsarbete betydelse för livet.
Ungdomsidrotten i Sverige.
Genom -^-friluftsdagarnas införande och
-^-Skolidrottsförbundets arbete hade visserligen
idrotten drivits fram i skolorna och bland dess
ungdom under 1930-talet. Detta hade dock till
följd, att intresset för bildandet av särskilda
ungdomsavdelningar inom idrottsföreningarna
minskade. Härigenom åsidosattes nästan helt
och hållet idrottsarbetet för den ungdom, som
tidigt slutat skolan. Efter en utredning av
Riksidrottsförbundet i slutet av 1930-talet
bildades 1942 ->-Riksidrottsförbundets
Ungdomskommitté, som särskilt skulle ta hand om
idrotten bland »skolfri» ungdom i åldern 14—18 år.
Som en av denna kommittés viktigaste
uppgifter har framstått utbildande av ungdomsledare,
vartill medel årligen ställts till förfogande av
R. F. En annan viktig uppgift har varit att i
samarbete med olika specialförbund uppgöra
tränings- och tävlingsprogram, vilka samlats i
en broschyr, »Ungdom och idrott», som också
innehåller lämpliga program för ungdomens
fritidssysselsättning, uppgjorda i samarbete med
andra ideella folkrörelser.
Enkla lek- och idrottsplatser, tillgängliga utan
inträdesavgift, ha tillkommit med bistånd av
R. F:s idrottsplatskommitté och på många håll
också av kommunerna. Hänsyn till ungdomens
begränsade ekonomiska resurser har tagits vid
tillkomsten av badplatser, sportstugor,
skidbackar m. m. En mängd anslag har vidare
utgått till inköp av idrottsmateriel åt ekonomiskt
svaga föreningar.
Om tävlingar för skolornas ungdom se
Skolidrott (sp. 326 ff.), Skolidrottsförbundet,
Skolungdomens hösttävlingar, Skolungdomens
riks-skyttetävling och Skolungdomens
vinteridrotts-tävlingar. Utanför skolorna ha för den fria
idrotten — som jämte fotboll har de flesta
utövarna — nationella tävlingar i hopp, kast,
löpning och stafettlöpning anordnats i Stockholms
Stadion 1943, 45 och 46, och vid de årliga
distriktstävlingarna för skolungdom får även
skolfri ungdom deltaga i en särskild grupp.
Det närmaste målet för
ungdomsidrotten är att dels få till stånd ett för all
Sveriges ungdom gemensamt
ungdomsidrottsförbund, dels få möjlighet att sända
ut särskilt utbildade
ungdomsidrottskonsulenter även till de avlägsnaste
landsändar.
-«-
Unger, Göran, idrottsledare (f. 1899
20/o), jägmästare, skogschef i Ljusdal, är
en av Hälsinglands främsta ledare.
Unger var ypperlig allroundman och vann i
Skolungdomens hösttävlingar bl. a. bröstsim,
längdlöpning på skidor (3 år i rad) samt
trekamp men var egentligen specialist på kast.
Han var i början av 1920-talet en av
Stockholms yppersta skidlöpare och orienterare,
tränade 1924 ->-femkamp (sp. 1044) till OS och
nådde på grund av felräkning sluttävlingen.
Han tävlade omväxlande för Lundsbergs Skolas
IF, Arbrå IK, IFK Djursholm, Bollnäs GIF och
Skogshögskolans IF. Han var ordf. i Arbrå IK
1927—33, styrelseled. i Hälsinglands
Idrottsförbund 1928—43 och var 1941—46 ordf. i dess
vin-teridrottskommitté. Han är sedan 1941
styrelseled. i Svenska Skidförbundet och sedan 1943
medlem i Riksidrottsförbundets Överstyrelse.
Hans fru Brit (f. Fåhraeus, 1905 2%)
tävlade för IFK Djursholm och var en av
Stockholms bästa skidlöperskor. S. L.
UNGERN.
Republiken Ungern (95 000 km2, omkr.
8,5—9 mill. inv. 1946), ung. Magyarorszåg,
har spelat en mycket stor roll i modern
sport och är på flera områden ett av
Europas ledande »idrottsländer» med
speciellt stora framgångar i brottning, fotboll,
fri idrott, (sabel)fäktning, simning
(särskilt vattenpolo), tennis och bordtennis.
Sport i äldre tid.
Ungrarna, som under 800-talet trängde in i
Mellaneuropa österifrån, voro utmärkta ryttare
och bågskyttar, och de utnyttjade under de
närmaste århundradena dessa färdigheter som
sport, framför allt i samband med jakt. Under
1200- och 1300-talen arrangerades praktfulla
tornerspel, speciellt under Ludvig den stores
tid. Dessa övergingo småningom till
professionella uppvisningar av yrkesfäktare och
förbjö-dos 1486. Under medeltiden hade även
hantverkarna egna tornerspel.
Genom pedagogerna Johannes Honterus’
(1498—1549) och tjecken J. A. Comenius’ (1592
—1670) propaganda började bollspel, löpning,
fäktning m. m. införas i skolorna, och genom
sitt arbete »Diaetica» utvidgade Istvån Mätyus
i slutet av 1700-talet ytterligare intresset för
sport. Maria Theresia gav genom en
förordning 1777 idrotten fast fot på skolschemat och
påbjöd, att sport- och lekplatser skulle
anläggas vid skolorna. Under hennes regering
(1740—80) togo de redan förut stiftade
skytteföreningarna stark fart, målskjutningen
uppmuntrades, i Donau öppnades flera mindre
simskolor, och skolor för fäktundervisning
skapades. Den första fäktklubben bildades 1825.
Omkring 1840 infördes tysk turnén av Ignatz Clair,
och ungefär samtidigt fingo rodd-, fäkt- och
hästsport fastare former, främst genom Istvån
1137
1134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
