Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Diet - Nyaste rön i näringsfrågan, av leg. läkaren Axel Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIET
ringssättet. Dels kan denna s. k.
mine-ralisering och vitaminisering ej ersätta
allt som gått förlorat genom finsiktningen,
dels har man ifrågasatt, om de tillsatta
ämnena tillgodogöras lika bra som de
naturligt förekommande näringsämnena.
Uppsugningen (resorptionen) är en
komplicerad process, där samverkan mellan
flera — många ännu säkerligen okända
— faktorer synes råda.
Grovbrödet underlättar tarmverksamheten.
Grovämnenas (kliets) avlägsnande från
mjölet betyder, åtminstone för många
bland oss, en avsevärd försämring av det
bröd som bakas därav. Förstoppningen
kan i vårt land med rätta kallas en
folksjukdom, och ehuru orsakerna äro många
och varierande, utgöres en av dem —
kanske en av de väsentligaste — just av
brist på sådana födoämnen, som befordra
tarmrörelserna (peristaltiken), grovt bröd,
frukt och grönsaker (särskilt kokta), sur
mjölk m. fi. (I detta sammanhang kan
nämnas, att den s. k. bulgariska mjölken
inte synes ha några företräden framför
den hemsurnade.) Många människor
torde medelst en mycket enkel reglering av
den dagliga kosten — särskilt
morgonmålet — kunna få till stånd en normal
tarmfunktion. (Skulle man icke tåla
dessa födoämnen, bör läkare givetvis
tillfrågas.) Avsikten med en förbättring av
tarmfunktionen är dock icke endast att
få till stånd en regelbunden och
uttömmande avföring utan framför allt att
göra resorptionen effektivare.
Brödets betydelse för tändernas hälsa
har på senare tid ofta debatterats.
Meningarna äro rätt delade. Man synes
emellertid ha enats om, att de grövre
brödsorterna äro bättre än sådana som
bakats av finsiktat mjöl. Frågan »hårt
eller mjukt» kan däremot ännu ej anses
slutgiltigt avgjord. Många hålla dock
före, att det hårda brödet är lämpligare
än det mjuka.
Grönkål och inälvor goda järnkällor.
Järnet spelar en viktig roll inom
kroppen, speciellt för syretransporten och
förbränningen. Det förekommer följaktli-
gen i exempelvis de röda blodkropparnas
färgämne (hämoglobinet), i det ferment
som »färgar över» syret från blodet till
de olika vävnadernas celler (det s. k.
andningsfermentet) och i cellkärnornas
kromatin trådar.
Vid bristande järntillförsel uppstå snart
inom kroppen rubbningar, vilkas yttre
symptom kunna vara rätt skiftande men
ofta utgöras av sårnader i munvinklarna,
tungsveda, ryggvärk eller självsprickor
på fingrarna. Järnbristsjukdomen är
tämligen vanlig i vårt land, speciellt hos
medelålders kvinnor.
Välkänt är att järnbrist även kan ge
upphov till »blodbrist». Detta är
emellertid inte fullt så vanligt, som folk i
allmänhet föreställer sig. »Blodbrist» kan
nämligen ha en mångfald orsaker — i
själva verket är den endast ett symptom
och uppträder vid åtskilliga sjukdomar.
Vårt dagliga järnbehov har hitintills
ej med säkerhet kunnat fastslås men
torde hålla sig omkring 15 mg. Av järnet
i födan kan endast en viss del utnyttjas,
det s. k. dissocierbara järnet, vilket
förhållande man måste ta hänsyn till vid
bedömandet av olika födoämnens värde
som järnkällor. Goda sådana äro
grönkål, sammalet mjöl, torkad frukt, nötter,
mandel, russin, fikon, gula ärter, persilja,
spenat, ägg och inälvor, speciellt lever.
Mineralämnen i riktiga proportioner.
Dagsbehovet av de viktigaste
mineralämnena återfinnes i tabell 1.
Mineralämnena synas ha inflytande
såväl på varandras uppsugning i
matsmältningskanalen som på »kvarhållandet»
inom kroppen. Man har exempelvis
funnit, att kalk- och fosformängderna i
födan böra förhålla sig till varandra som
1 :1,5. I bröstmjölken står också kalken
och fosforn just i denna relation till
varandra — däremot icke i komjölken
(förhållandet är där 1 : 0,8). Vid olämpliga
proportioner mellan kalk och fosfor
utnyttjas båda ämnena otillräckligt, även
om tillförseln är riklig.
Även hormon från bisköldkörtlarna har
ett reglerande inflytande på
kalkomsättningen, likaså D-vitamin. För knapp till—
369
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
