- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
36

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bjelke, Brita, Helena och Margaretha - Bjelke, Ebba - Bjelke, Gunilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som tvänne sina barn Ulrika Eleonora och Carl.
Helenas styfdotter var den namnkunniga
skönheten Ebba Brahe, som blef gift med
fältmarskalken Jakob Pontusson De la Gardie. –
Margaretha, som dog 1629, var första gången gift
(1613) med riksrådet och riksamiralen Axel
Nilsson Ryning, hvilken dog 1620, och andra gången
(1622) med riksdrotset Gustaf Gustafsson
Oxenstjerna. – Deras fader Claes Bjelke blef, såsom
ofvan är nämndt, af konung Carl IX drifven i
landsflykt med dessa ord: “At han skulle packa
sig till Påfven i Rom, eller fanen i helvetet, eller
till sin konung Sigismund, der han bragt om land
och rike
“ (enligt konung Carl IX:s bref till Claes
Bjelke af d. 27 Maj 1606). I anledning deraf
måste döttrarna undergå ett hårdt öde, hvilket
ökades ännu mera kort före konungens död, då
ståthållarne Sven Mattsson Eketrä och Erik
Göransson Tegel fingo denna befallning, daterad
fältlägret för Calmar d. 18 Januari 1611: “Wi
befalle att I straxt kännens vid alla Sätesgårdar och
Gods, Wi här til hafve förundt Claes Bjelkes döttrar,
under Slottet igen, och dem skolen I låta sätta
på et Skepp, och låta föra dem åt Dantzig, och
hädan af landet.
“ Härigenom förlorade de äfven
deras aflidne broders Nils Bjelkes tillika med
deras mödernegods, som dem med rätta tillhörde.
De vände sig då skriftligen till drottningen och
bådo om hennes förbön hos ståthållarne. Hon
svarade: “at som sådant vore Konungens vilja,
kunde hon icke säga något deremot, men hon såge
gjerna, om Ståthållarena ville något dröja dermed,
om de förmådde det göra, til dess hon sjelf kunde
få tala med Konungen
.“ Hon skref äfven till
fröknarne, från Örebro, d. 4 Juli 1611, och
lofvade dem sin hjelp. Slutligen uppehölls saken
till konungens död samma år, och vid riksdagen
1612 återfingo de sina gods, äfvensom förblifva
i riket. Samma år återkom fadern, och de rika
döttrarne blefvo snart gifta. Härtill kunna vi
lägga, att dessa tre syskons farfar, öfverste
kammarrådet Nils Bjelke, drunknade i Bråviken 1550,
och farbröderna Thure och Hogenschild B. blefvo
halshuggna, den förre 1600, den sednare 1605.

Bjelke, Ebba, var född 1570 och gift med
riksrådet Axel Bjelke. Hon hade den sorgen att
se sin fader, Hogenschild Bjelke, en tid vice
regent i Sverige under konung Johans vistande i
Reval, år 1605 halhuggas på Stortorget i Stockholm,
för sin tillgifvenhet för konung Sigismund.
Sjelf blef hon, såsom delaktig i faderns brott,
samma år dömd till fängelse, samt all hennes
egendom konfiskerad. Hon dog år 1618. Hennes
tvänne bröder Svante och Sten reste till
Polen och kommo aldrig åter.

Bjelke, Gunilla. Konung Johan III:s andra
gemål Gunilla, född 1568 och dotter af riksrådet
Johan Axelson Bjelke, var ett af dessa den krassa
egoismens och den oböjliga despotismens olyckliga
offer, hvilka äro ämnade att i tysthet förblöda,
utan att ens våga klaga. Gustaf I hade
ryckt tvänne brudar från deras brudgumar och
gjort dem till sina gemåler, den ena efter den
andra; så tyckte nu Johan att äfven han kunde
göra. Det var hans enda sätt att vandra i den
glorvördige faderns fotspår.

Gunilla hade, ehuru ännu ganska ung, varit
hoffröken hos drottning Catharina, eller kanske
mer hos prinsessan Anna. Den kunglige
enklingen, som nyss hade åt grafven anförtrott hvad
han egt kärast på jorden, detta trogna hjerta,
som i med- och motgång varit hans tröst och
glädje, blickade snart, mellan tårarne, på den
sextonåriga Gunillas rosenkinder och purpurläppar
och – tårarne torkade, liksom af sig
sjelfva. Han beslöt att fria till henne, oansedt
han var trettioett år äldre än hon. Att hon var
förlofvad med Pehr Liljesparre besvärade honom
icke det ringaste; lika litet, att hela hans slägt
var missnöjd med partiet, äfvenså hela nationen,
som, trött vid de många tvisterna mellan konung
och adel, jemte detta stånds inbördes afund och
strid, alls icke gillade att Johan valde en svensk
fröken till gemål.

Den förälskade monarken undanröjde dock
alla hinder, till och med det, att den unga flickan
gaf honom ett öppet och bestämdt afslag.
Denna uppriktighet lönade han med den föga
ridderliga manövern, att kasta sin handske i
ansigtet på henne, hvarefter han vände sig till
föräldrarne, hvilka, uppblåsta af högmod öfver den
ära, som skedde deras hus, väl visste sättet att
tvinga en motspänstig flicka att bli drottning.

Gunilla blef således förmäld och krönt år
1585, men att hon skulle bli mycket olycklig vid
den lågsinnade och grymme Johans sida och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free