- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
52

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahe, Margaretha, syster till grefve Pehr Brahe d. y. - Brahe, Sigrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den äldste, Johan, friade till systern Margaretha,
den yngre, Erik, till brorsdottern Elsa Elisabeth
och båda förslagen gingo i verkställighet. Många
påstodo att alltsammans var ett verk af gamla
rikskanslerens slughet; men sådant är alldeles
ogrundadt, åtminstone hvad Johans frieri angår.
“Jag och din moder“, så skrifver han till sonen,
“kunna ej annat än gilla fru Margarethas person
och skulle henne villigt till sonhustru
anamma. Dock se vi oss ogerna, i följe af sådant
giftermål, beröfvade allt hopp att genom dig
och henne hugnas med barnbarn. Du är vår
äldste son och näst Gud vårt hopp och stöd.
Du är ännu ung, knappt fem och trettio år, jag
kan sålunda icke förstå, hvarföre du skall
belasta dig med en gammal, ofruktsam qvinna, och
dymedelst göra hvad du kanske framdeles ångrar.
Får jag gifva råd, så se dig först om. Du
behöfver icke frukta, det någon under tiden går
dig i förväg.“ Men Johan var ifrig. Hans förra
fru hade knappt i fyra månader varit död, och
ännu icke hunnit begrafvas, när det nya frieriet
begynte och afgjordes. Fadern, som vanligt, tog
saken lugnt, fast den gått mot hans vilja.

Men år 1657 blef Margaretha Brahe andra
gången enka. Någon tid derefter och redan 57
år gammal, fick hon ändå nya friare, lockade
kanske af hennes stora rikedomar. Den
förstkommande var en furste af Nassau, 66 år
gammal, enkling och med 17 barn. Skriftligen hörde
han sig före och erhöll tvetydiga, hvarken
jakande eller nekande svar; han sjelf ansåg dem
uppmuntrande, slutligen fullt lofvande, och
skickade derföre sina sändebud till Stockholm att
formligen afsluta saken. När dessa kommo fram,
funno de med förvåning fru Margaretha förlofvad
och färdig att träda i äktenskap med en
sednare kommen och behagligare fästman,
nemligen med den tjugoåttaårige landtgrefven
Fredrik af Hessen-Homburg. Den förre friaren vände
sig med klagomål till dåvarande enkedrottningen
Hedvig Eleonora och till Pehr Brahe. Detta
drog något på tiden; men som fru Margaretha
icke hade någon tid att förlora, afvaktade hon
ej underhandlingens slut, utan gick med den unge
friaren oförtöfvadt i brudstol (1661). Den gamle
blef utom sig af harm. Han ämnade formligen
anklaga fru Margaretha som bedragerska och
landtgrefven som hennes förförare. De skulle
straffas, om icke efter svensk, så åtminstone
efter tysk lag. Emellertid utgaf han en bok, kallad:
Die untreue Margaretha Brahe (den otrogna
Margaretha Brahe). Meningen var, att i denna
tvist vinna på sin sida det allmänna tänkesättet.
Följden blef, att allmänna tänkesättet gjorde
åtlöje af båda de giftaslystna gråhåringarne, så väl
fästmannen, som fästmön. Ett år derefter dog
den gamle, men häftige friaren; sju år derefter
den gamla, men ombytliga fästmön, hvarefter
den unge enklingen, landtgrefven, ingick i nytt
äktenskap med en tjugofyraårig hertiginna af
Kurland.

Brahe, Sigrid, var en utmärkt skön och
älskvärd svensk adelsjungfru. Hon var yngsta
dottern af det namkunniga riksdrotset Pehr Brahe
d. ä. och blef, vid 27 års ålder, d. 19 Mars 1595
gift med amiralen Johan Gyllenstjerna, men hade
förut, emot sin böjelse, varit förlofvad med Erik
Bjelke. Det var genom öfvertalanden och tvång
hon blifvit hans trolofvade. – Straxt efter
hennes bröllop med Gyllenstjerna utkom en visa,
deri förekommo dessa lustiga rader:

”Herr Johan, han ligger vid sin unga frus sida;
Herr Erik får gå utanföre och qvida.”



Detta bröllop var just det i historien så
mycket omtalade Onsdagsbröllopet, hvilket benämndes
så, derföre, att man aldrig förr hade i Sverige
sett något bröllop firas på Onsdagen. – Det var
emellertid ett hvad man med fullt skäl kan kalla
improviseradt bröllop, der icke ens brud och
brudgum hade på morgonen tänkt sig vara innan
aftonen förenade. – Det försiggick nemligen på
Stegeborg, hos prinsessan Anna, konung Johan
III:s dotter. Hon hyste djup medömkan med
Gyllenstjerna och Sigrid Brahe, hvilka, oaktadt
all sin ömma kärlek, ej kunde få hvarandra.
Och så fattade prinsessan den förflugna idén,
att med ens göra slut på deras sorg. Hon lät
en dag, 1595 – en Onsdag, då skön Sigrid
vistades hos henne på Stegeborgs slott och
Gyllenstjerna råkade komma dit på ett besök,
hastigt och lustigt tillreda ett gästabud, befallde
hela sitt hof samlas i slottskapellet, tillsade den
trängtande fästmannen att äfven infinna sig der
och inträdde slutligen sjelf, förande vid handen
Sigrid Brahe, klädd i hvitt, prydd med brudkrans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free